den 30 januari 2015

du kan drömma sotflagornas befrielse

därigenom öppnas

urdrömmens ton

dessa flagor bad elden regnen lösa

*

det finns händer böjda till klor av slag

dessa händer kan bli sugrör, dränage, livsdränage

hör dock

dessa händers bön; giv oss liv

det finns händer böjda till kolor av slag

badda dessa händer med helandeessens

detta är öppnandet av mirakelvägens alltid närvarande

*

det finns händer fyllda med skvallertoner

dessa brännmärker renhetens hjärta

*

elden sätter sig helt stilla

säg har du möjligtvis sett det vilket sker när jag lägger mig in i vila. har du sett detta eller tror du att en hand släckte mig. jo visst kan händer släcka mig det vill säga med min tillåtelse. detta är ej undervisning möjligtvis under visas, du vet allt är under så kuttrar duvan allt under takåsen i duvslag. elden lutar kinden i handkupan glöderglittrar lite grann så där lite hemlighetsfullt överraskande lurigt. inte alls fyllt med spe eller lur närmare bestämt helt sanningsenligt vaknar detta glittrandeglöder. oavsett om det var jag vilken lade mig till vila eller om handen tilläts släcka mig så stiger rök. antingen i ett flertal slöjdanser jag kanske till och med svävar helt nära marken liknande ett bälte eller ett svävande band. eller så stiger jag. det sker i samverkan med luften du vet. nåväl låt oss säga att det är natt, stjärnor tindrar röken stiger. det är det jag undrar; har du sett hur det ser ut utan färgade linser, hur det ser ut med den nakna blicken. det ser inte ut som att jag stiger. det ser mer ut som, som att varje stjärna håller i en slinga ja, faktiskt ser det ut som trekanter eller koner vilka liksom hälls ned och skimras av ljus. det skulle nästan kunna liknas vid ljuspyramider eller spindeltrådsnät, det är vackert att skåda. det är så mycket vackert att skåda i den stund allt det där som mer eller mindre gnuggats in eller nötts in frigörs. i den stund du blir ett så kallat nyfött barn, det barnet vilket ännu ej pådyvlats hur det skall vara för att duga. det är verkligen skal vilka lagts runt. har du skalat en lök, verkligen sett dessa vackra lager för dessa lager är vackra då du ser dem i kärlek, är lagren starka så stiger tårar fram. kanalerna vidgas, rörd i ditt inre. har du skalat apelsiner, skalet kan du antingen lösa eller ta av bit för bit eller du kanske skär med en kniv så det blir en spiral vilken rinner av löper av med hjälp av dina fingrar. skalet är av och du viker ut klyftorna dessa vackra klyftor, upplev denna skönhet nästa gång du skalar en apelsin. elden vilar en stund, det ser nästan ut som att elden slumrat in, så ler den glöderglittrar. har du sett det vilket sker när stjärnorna förbereder gryningen. jo då bredes slingorna ut och du ser molnslöjor vilka mjukt strömmar samt sakta tonas in i gryningstoner. se allt detta med det nakna barnets ögon samt lev med barnets upplevelse av orden, se hur barnet jollrar smakar på orden samt se hur den vuxne rättar till orden; stig in i ledet, rätta dig efter och så sätts det igång detta rätt och fel för att duga. minns att du är ädelstensljus minns att allt är vackert du behöver inte leta efter skönhet efter vackerhet efter sannhet efter det ena med det andra, allt är inom dig och du är allt, så egentligen är det dig själv du springer och letar efter och hur skall själar då kunna mötas genuint rent i kärlek. så kan det vara ler elden i allvar och skulle jag ej uppleva i djupet av mitt inre den jag är så skulle mitt letande ställa till med mycken oreda med förödande konsekvenser. jag är eld och jag upplever den jag är i ljuset av det jag skänker genom mitt uttal vilket jag skolar i visshet av de gestalter mitt uttal frambringar.

har du sett rök stiga har du sett med din nakna blick eller tillverkar du betydelser.