den 27 januari 2015

det är väl egentligen kroppen

vi skall fylla med liv med

det ande är

i balans

*

detta bryta är ej att bryta dina fingrar

det är att hela dina fingrars rörelse

*

detta böja är ej att knäcka

det är stjälkens böjlighet

och är det knäcka

är det skalets uppsprickande

*

och detta är min vilja säga

se denna droppe vilken är kommen ur denna snöstjärna. snön gavs i mjuka rörelser i de renaste toner. bäddade in hörn kanter allt det så kallat vissnade i mjuka bäddar. vilka i de stunder molnen drogs samman tyddes vara mattad. solen bröt igenom molnen och detta bröt var icke bryta sönder det var att med mjuka händer skingra molnen. molnen vilka lades för att skänka vila i förberedelse till klarhetens skyar. dessa skyar vilka är himlarnas klarhet. och det vilket benämns en himmel är liksom huden liksom hennes kropp lager till lager. dessa lager kan sägas vara band, sidenband vilka alla har en innebörd. denna innebörd kan sägas vara mening. det finns så många ord vilka blivit populära. så låt dem vara populära de skall smälta i sinom.

se denna droppe den hålls av kvistens, grenens fingrar, det är sant det sägs hänger. droppen hänger i förberedelse inför fritt fall. droppen är helt närvarande skådar egentligen ej, möjligtvis skådar droppen för att se att inte ett liv sitter där droppen vet att den kommer att landa. droppen drar sig samman i princip stänger den samtliga distraktioner ute. kanske är detta att likna vid fallskärmshopparen eller höjdhopparen. vid en exakt ingivelse hoppar droppen. eller är det så; hoppar droppen eller är det kvisten – grenen vilken släpper droppen. eller är det möjligtvis snöstjärnan eller det vilket skapade snöstjärnan. så är vi åter vid cirkeln, den cirkel vilken är medskapande i den bemärkelsen att i cirkeln skapas allt ständigt så kallat på nytt. snö faller, enkelt sagt, smälter stiger av värme faller och är regn, regnet sjunker in, stiger, snö och så vidare. allt detta lever i exakt medvetenhet eller det vilket är närvaro. i denna närvaro finns icke tvivel finns inte tvekan. det lever en kärleksfull insikt inom vilken väganden mätanden ej är ett behov. ty när allt det vilket är distraktioner släpps infinner sig just denna närvaro. den närvaron är kärlek, den kärlek vilken skapar allt, i glädje i skönhet och där existerar icke straff det vilket existerar är just detta att låta sig falla vilket är att stiga. och detta är droppens tillvaro, droppen är, allt är och detta är, är; älska rörelsen.

så säger vi rörelse, med ens synes scenarion av gång av dans av löpning och så vidare, verb. rörelsen är ju det öppnade hjärtat är berörandet av andeljus, detta ljus vilket är upplysning det är det öppna hjärtat det ödmjuka hjärtat det är tankens frigörelse in i just hjärtats tanke. vilken ej är stel ej är steril, denna tanke lever och är den steril är den detta i bemärkelsen av vit av ren av just det snö är. kristallklar ren kommen av urtonen.

den ton vilken skapar allt och den tonen är ej utanför den är innanför och är den utanför så är den innanför. den kan liknas vid hölje vid tråd vid navelsträng. den är verkande skönhet.

så detta säger jag

se droppen i kärlek den har mycket att förtälja