egentligen består väl det mesta
av två steg framåt ett steg bakåt
detta är en treklang
*
studera stormarna
vd dessa egentligen är och säg mig
vem det är som rör otakt
*
är rikedom att vara snäckan i havet
opalen i berget
eller att vara i handen
*
backen vilken klättrar uppför hennes handrygg
backen på vars topp kvarnen blickar ut
vingarna är längesedan kvarnen bar
folken de med tvenne ben
satte kugghjul där under plommonstopet
för se taket liknade ett plommonstop
nåja välan detta plommonstop bestod består av plåt
de tog och svartmålade plåten
så for de bort och plåten tappade svärtan
kanske var det mascara vem vet
det vet jag att det inte var
så sade taket vilket var vackersammansatt av jämna rutor
och kanske var det
är det ej ett plommonstop
kanske är det ett schackbräde
det vill säga om du lever med bilden att rutorna bär olika
färger
och nog bär de nyanser dock ej endast tvenne
taket ler i solglitter
räcker det ej med att jag är ett tak
håller tätt läcker ej in
och kugghjulen
de har tack och lov slutat snurra mig runt
jag har ju blivit kommen i ålder
nåväl
en gång var det så att bönderna kom med säd
mjölnaren skötte om mig
och vi malde
kugghjulen sjöng sånger
stenarna likaså
nu är jag ej en kvarn
de skall visst leva och bo i mig
de reparerar säger de
lägger golv reser väggar och isolerar
så vindarna ej hittar in
det vill säga nästan
backen harklar stämman
har du sett snön
hur vacker den virvlade in
hur den lade sig i mjuka böljande linjer
glittrade
som
som det vackraste siden
och i natten skimrande ädelstenar
så möttes de
det de kallar vinterhögtryck
med lågtryck
högtrycket drog vidare in i balalajkaskogarna
lågtrycket satte sig helt lugnt ned
började blåsa helt lätt
vips kom regn
och snön
ser du hur den liksom sjunker samman
sjunker in
inifrån
och ser du gårdsplanen
hur isen skiner i solen
ett riktigt strålandeleende må jag säga
kvarnen blickar
det är sant ett riktigt strålandeleende
vi skulle kunna skrinna där
vad tror du de med tvenne ben skulle säga då
en backe och en kvarn dansandes isbalett
vilka piruetter vi skulle göra
vilka volter och vilka vurpor
och
och
backen kluckar godmodigt
kluckar så där mjukskrattande
bäst vi låter bli
kanske skulle de halka omkull och slå sig i rena
förskräckelsen
de såta vännerna tager tystnaden i hand
väcker så stämmorna igen
backe min vän
ser du gårdsplanen
det är ju inte is överallt
ser du att det liknar en karta
en skattkarta
det är sant
och huset det röda
med vita knutar
är säkert
asken
med skatten i
det är sant
för jag ser ofta huset skimra
även i de stunder då allt tycks som mörkast
ja
det är en skatt
och kartan är vacker
det är sant
säger backen säger kvarnen
och huset ler
allt medan kvasten fejar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar