visst har de
försökt sträcka vägarna
de glömde trädens
rötter
viljan
träden makar
vägen
allt till
skapande återskapande av lugn
*
det finns ett
korn vilket gror i händer
ett ädelt korn
*
lågor går att
tända med ögon
lågor är aldrig
släckta
*
säg mig du
lilla dun
vilket faller i
natten
släpptes du av
den vita storken
av den vita
tranan
var det en
häger
en hägring
kommer du
ur svanhamnen
svanarna vilka
bredde ut vingarna
eller kommer du
från den skarpblickade
den med de vida
vingarna vilken sveper med en så säregen vacker stämma
en stämma
vilken åkallar vilken berör vilken icke lämnar
vandrare
oberörda
säg mig du
lilla dun
vilket faller i
natten
landar du
i grottan där
modern vaggar sitt barn
det barn vilket
ej är sitt mitt ditt
hör du lilla
dun så vackert hon nynnar
och nu faller
tystnaden in
den tystnad
vilken bär tonen
den ton vilken
leder
de vandrande
dessa trenne
vilka hörde stjärnans stämma
vilka vandrat
så länge
just för att
skåda detta barn
så är de nu här
frambringar de trenne
gåvorna
lilla dun
dessa gåvor är
ju gåvorna
vilka belivar
livet
lilla dun
följer du
vinden vilken håller i spannet
drömspannet
fyllt med
dofter ur rosengården
tolv rosor
svävar i cirkel
så är modern i
denna stund den trettonde
dunet svävar
stilla i luften
i andningen
jag är kanske
ett dun
kanske ett blad
ur vita
kanske är jag
gåvan ur de vitas händer
ur gnistfolken
vilka i denna natt tänt
ädelstenseldarna
i ängen vilken
omfamnar grottan
och herdarna
vakar med molndjuren
lammen fåren
bufflarna
de vilka bär
molnen med sig
drömmolnen
vilka skänker
värme
bonad
i denna natt
vilken andas ur frost
den gåvan är
jag
en stjärna
kommen ur
kristallelden
en stjärna
en oblat
och ja
jag bärs till
barnet
smälter in
skänker tonen
in i alloms
bröst
så är det med
detta barn
hjärtats röst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar