den 10 augusti 2016

Visst är det så; vän av nöden att ur tyngden kommer nåden en av de vackraste nådepärlor är att se sig i ljuset av den sig själv är; i det skira gryningsljuset vilket silas in genom mossar genom lavar, genom mössor genom löften, i det skira ljuset vilket silas in genom trädens kronor när regnfolken lagt sig till vila; visst är det så att i huvudstranden sitter ett väsen gräver i timglasets sand med tankespadar, med tankespadar grävs en grop vilken med ens sjunker samman, hur mycket sanden, denna sand, än fuktas så sjunker den samman; vad fuktas den med, den fuktas med tårar, med tankespadar grävs sand och läggs i lager till lager vilka rinner undan, hur mycket sanden än försöks omvandlas till decimaler, hur mycket den än fuktas så rinner den undan; handen vilken håller tankespaden sjunker ned i en aning, en aning vilken viskar att nåden är en vacker pärla; förverkligandet av den mognade tankens insikt; i den stunden blir tankespaden en jolle, en eka vilken vaggar ut ur huvudstranden och havet det vida leder ekon in i hamn