En gång
vilken är vilken var vilken alltid är för så är det med gången, formar du en
kruka med lera så är krukan jord eld luft vatten trä metall allt det liv är,
spricker krukan så är krukan allt detta, så är cirkelns rörelse; det var en gång
vilken är en gång vilken alltid är, på en ö knappt synlig för de vilka levde
runt ön så att säga utanför kustlinjen eller strandlinjen eller helt enkelt
utanför ön, eftersom ön är en ö så är ön omgiven av hav är detta hav vatten
eller är detta hav det vilket var eller det vilket blir, så är denna ö omgiven
av vatten, lummiga träd växer här, en stuga eller mer en koja finns här, en
koja vilken ligger mitt på ön som vore, vore den en pupill kan hända, i kojan
lever en man eller är det en kvinna, det är en själ ett liv, detta liv lever
med allt, det går att ro med båt från eller till denna ö, det gör denna själ
detta liv stundtals, det finns behov vilka behöver uppfyllas och ibland hörs
viskningar vilka behöver en hand; det finns en bro vilken leder till denna ö,
egentligen är det, det går att säga att havet har byggt en landgång eller en
vall, väl tilltrampad för att bära steg, denna stig, gångstig syns inte alltid,
själen vet, livet vet, själen livet talar alltid med livet vilket så att säga
är runt och de har de alla bra tillsammans, en gång kommer det ett liv en själ
med en bok i hand, den ankommandes studerar själen livet och säger slutligen;
ber du aldrig dina böner; jag lever alltid med mina böner; den ankommandes
öppnar boken och säger ; så här ber man; själen livet ser in i boken ser in i
den ankommande; är det så, så är det nu skall vi lära dig; skall du lära mig
eller du och boken eller kanske teknikerna; just precis tekniken,
sammansättningen är viktig för att det skall fungera; säger du det; det säger
jag, nu följer dagar nätter med övande av tekniker vilka själen livet inte
egentligen kan förena sig med, det blir krångligare och krångligare, så pass
att själen livet tappar fotfästet kan inte ro, finna ro kan inte se vallen
gången den havet skänkte, den ankommande strålar mer och mer ända tills ett av
träden i en av den ankommandes vallande av själen livet gör en reva i dräkten,
revan svider och den går inte att laga vare sig med nål eller tråd, det är en
reva helt enkelt; vi kanske skall förena oss i bön så har du lärt mig; så gör
de, de gör inte annat än använder tekniker; trädet lägger huvudet på sned,
lutar huvudet till sin vänstra axel; hur länge tänker ni tänka på allt det ni
tror ni måste göra, spindelmor följer skeendet; slutligen andas själen livet
djupt; vi kanske bara skall göra så som, som så att vi bara är stilla, bara är
tysta en stund utan tekniker; den ankommande mulnar först faktiskt skrynklas
hela ansiktet, surnar till för att drabbas av suckar; ja, vi gör väl det;
själen livet tar den ankommande i hand så sätter de sig där lutade till just
det trädet, sluter ögon och bara lyssnar, kanske somnar de en stund i
skönheten, hur det är så sömmar spindelmor revan, en fjäril väcker och den
ankommande ser att revan är hel, själen livet ler ser ekan vagga och ser ro
infinna sig ser vallen stiga och det gör den ankommande också; kanske är jag
kommen an nu eller kanske jag bara är, plötsligt börjar boken skutta runt,
bladen flaxar, ja det finns inte andra ord än det, bladen lösgörs och vita duvor
svävar i luften samman med blå skogsduvor; själen livet ler så gör är; är ler
in i själen livet; nu hör jag hjärtats sång den är ju helt fri från tekniker;
så är det så är det viskar ön med vidgad kärlekspupill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar