den 11 augusti 2016

Stickor klingar, silverne klarhet, händer följer flätning i bröstvida, räknar utan att egentligen räkna en avig en räta, en avig en täta eller kanske en rät en avig, en rät en avig, maskorna öppnas samt fångar upp, händer vilka sträcks till, stickorna smiddes i berget, det blå berget med grön luva, i berget glöder en eld, en eldkvarn vad är det; en eldkvarn håller berget i knäfamn, mal det vilket skall malas varvid glöden skimrar klar, här lever den vilken smidde stickorna, smeden lyssnade till garnets trådar till kvinnan, hon vars händer håller stickorna, nu skådar stickorna in i elden för kvinnan sitter vid eldstaden i en gungstol, hon gungar hon stickar med en fot vaggar hon barnet i vaggan, den vagga vilken skogen gav, i skogen lever den vilken hörde barnets gråt, han lyssnade till gråten han lyssnade till kvinnan så kom vaggan att hit komma med vackra sniderier med ädelt trä med medar vilka följer barnets dröm; nu gråter inte barnet mer, stickorna klingar minns en eld i ett berg minns en kvarn vilken malde, kvinnan stickar kläde till vintervandringar till barnen vilka här lever i kring, än är sommaren här, än är mognaden här, än bär skogen kommande.