den 31 augusti 2016

det trodda är inte det trädda

förrän det trädda är det trodda

Än andas vi gröna samtal, än ges ögon möjlighet att lyssna till våra gröna samtal, dessa samtal vibrerar; de går att se och se är inte hastigt titta, kasta ett öga i förbifarten, detta se är att lyssna med ögonen, det lever tusen nyanser av grönt och dessa tusen nyanser är tusen gånger tusen med andra ord oräkneliga i dessa gröna samtal går det att höra det blanka tala, detta blanka är doften av ordens balsam samtidigt är detta blanka morgonens dimma, dimman min vän, dimman har du lyssnat inte bara hört utan har du lyssnat till hur dimman omfamnar ljud; det går helt visst att uppleva en kuslig stämning, så går det att uppleva just det dimman gör, dimman lindar in allt i bomull samtidigt sker detta underbara att stegen dina inte längre är självklara, på sätt och vis går det att säga att alla gjorda/tillverkade bilder upphör; dimman ger tillåtelse till det rena skapandet, ett skapande där hela väsendet är lyssnandet, ser du hör du lyssnar du tittar du varför alla dessa indelningar av dessa upplevandeorgan går det att se höra lyssna titta på många olika sätt, är dessa sätt verkligen olika; våra samtal vibrerar, samtalens kolibrivingar vibrerar; vi kan säga att titta kanske är inledningen vilken stärks av att du stannar samt verkligen ser så är hört kanske inledningen vilken stärks av att du stannar samt lyssnarså är känna inledningen till att du stannar och verkligen upplever; detta är inte att döma det ena eller andra det är mer att stärka de möjligheter vilka finns.

I de stigar vilka läggs i dessa dagar är det många gånger att röra vid ytan en krusning vilken springer på vattnets yta, alla dessa krusningar utmattar väsendet eftersom det blir ett aldrig stillavarande, att vara stagnerat stilla är inte att jämföra med detta stilla var ande; ett stillavarande är kanske mer att tillåta sig att vara mig det vill säga inse att liv inte är byggt med murar, murar byggs ofta på grund av utmattning; visst är det vackert att se hur vattnet lägger sig helt stilla i synen av det spegelblanka. Och där i detta tillåts skräddaren att anlända helt utan lykta sömmar skräddaren.