Ett blad faller in i handen, bladet ligger helt
still, du rör med fingret vid bladet, bladet känns kallt och du vet att detta
är ett blad; så har det sagts dig så sägs det, de övade dig länge genom att
peka på, utpeka samt säga ordet; hur kan ordet vara det fingret bara pekar på,
beröring är, det du kan uppleva, beröra, beröras, förundrad ser du på det där
pekande fingret; de vill helst att du skall säga mamma, pappa; det är svårt det
där en aning lättare att bara liksom smaka på ljuden så du säger p eller m och
de ler med hela sina ansikten varvid du genast blir en gryta med pop corn där
du upprepar det där som ger dem leende ansikten, det är besvärligt att forma
läpparna ja egentligen hela dig till att få fram det där, de där sakerna de
pekar på; menar de att om du säger så blir det fler av det där de pekar på, du
skyggar lite grann för en del saker ser hängande ut, den där saken som så
lustigt ger ljus i taket, heter det ljus, det är ibland en stickande känsla i
ögonen nästan skärande; jag vet faktiskt inte vad de där orden betyder,
stickande, skärande, obehagligt, det är ett tillstånd egentligen vet jag inte
vad tillstånd betyder och inte vad betyder är egentligen inte ett enda ord av
det jag här skrivit, de där leende ansiktena är, det vill jag ha mer av, jag
lär mig att behaga, du lär dig att svara till ansiktenas uttryck efter
ansiktenas gåvor eller örfilar, därför försöker du säga det de pekar på så
säger bladet; jag föll in i din hand för jag såg att du beundrade himlarna hur
de lever, lever i förändring, visst fryser jag, värmen kommer ju av helhetens
bladverk trädverk, bli inte ledsen nu att jag föll, det var min stund, ser du
jag har ett möte med mig, det är spännande att våga släppa taget och möta mig, det
vill säga när du släpper taget möter du dig det vill säga ditt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar