Det
finns stigar vilka bränner hål i huden, bränner för att nå under sidan, det är
inte för att göra illa, så kan det synas; det är med en fråga de kommer, en
fråga vilken du ställer till din hud, en fråga vilken du svarar; en själ
vandrar i skogen, plockar nedfallna inte frukter, kvistar, grenar vilka torkat,
än lever vatten kvar inom; du skall se, du skall se, själen plockar, lägger
gåvorna gräver en eldring, ser sig om för att finna torra blad torrt gräs, än
lever vatten kvar inom; du skall se, du skall se, i grunden i bottnen av
eldringen läggs blad läggs gräs, gräset virade knippen; för ett ögonblick
stannar själen upp i rörelsen, ser kärvar på fälten hör kornknarren, ser
blåklint ser vallmo hör lien de glada skratten, skördeskratten, själen snurrar
pinnar ser rökslingor vakna, blåser på löv på gräsviror; sakta vaknar en låga
ur rökslingor, det fräser lite grann; än finns vatten kvar inom; ser du, ser
du, själen lägger kvistar till elden växer, grenar kommer till, nu är elden
stark och modig; än finns vatten kvar inom; du ser, du ser; själen ser och
andas in vattenådror; så är allt vatten; det finns stigar vilka bränner hål i
huden; varför tro att dessa vill dig illa; du bränner just nu hål i en hud;
luftens hud, du gör det för just det behovet finns inte alls för att skada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar