6 augusti 2016

Funderingar, är funderingar tankar och spelar det egentligen en roll vilket som är vad, begreppsbildningar löper fritt löper förmodligen fritt, det vill säga om vi inte trasslar in oss, ett väsen står vid en sjö eller närmare bestämt på en sten, en ö i sjön, väsendet beundrar skräddarna vilka sömmar ytan, beundrar hur forsen, för nu är det en fors, lindar sig runt stenarna vilka nu är valar med blanka ryggar, väsendet står med utbredda fötter solen målar forsen röd, järnröd målar forsen grön, blå, vita anemoner, skum heter det vaggas i stencirklar, nu lyfter väsendet det väsendet hade med, tankarna försöker minnas vad som stod i handboken, med ett ryck kastar väsendet ut, det är ett kastspö, linan liknar silkestråd eller en spindeltråd, när spindelbarn öppnar vägen kastar de i mod ut sin tråd i total tillit att tråden tas emot av vad det vara månde så klättrar de samt väver sitt första ansikte eller sitt första nät, hur går det med kastet, linan löper fint den är av nylon allt ser ut att gå bra ända tills; vad var det handboken sa, linan trasslar sig flötet hinner trassla in sig i bottnens skatter, väsendet drar och sliter väser irriterat till stenarna kan ni inte ta mig dit, väsendet ser sig om; det är väl inte någon som ser, vips åker kastspöet in i forsen så var det inte ett kastspö i en hand mer, stenar sträcker ut är valar; sätt dig ned så far vi ut så far vi in i havet, väsendet sätter sig i bara farten, förskräckelsefarten; vem kan väl tro att stenar är valar att valar är stenar; havet glittrar leende, stenar landar vid en strand där granar har tillrett en koja, ur rökgången ringlar rök skriver; lägg dina funderingstankar i grytan av järn så kan vi koka soppa till kvällsvard innan vi beundrar stjärnornas klara stämmor.