den 25 augusti 2016

Visst kan ögon vara satta i gropar; visst har ögon nerver, trådar, hela ögats fysionomi visar hän, hän, hängivelse , hän given, ge dig hän; lyfter du en sten kryllar det av liv och ser du närmre har stenar rötter, sätter du ett frö i en grop sker det vackra, nerver, trådar så småningom spirar en planta i vilja till, i vilja in i ljusmöte, ljusinstigan, ögat har denna vilja, så ofta glömmer vi bilderna vilka lever runt oss, bilder vilka egentligen är vi, ser träden vaja, vagga i mjuka samtal, regnen har fallit sakta djupnar molnen just för att solen rör vid molnen, sakta sträcker solen ut fingrar, kanske är solen en spinnande katt vilken vaknar vilken sträcker ut sig, en kattkropp kan verka hur lång som helst i den stunden, solen rör vid träd, träden glittrar, droppar faller, lever med bilden av att droppar kan vara ord vilka planteras i gropar, droppar kan vara vår andning vilken planteras i gropar; så vävs allt samman i mjuka toner vilka inte har behov av hårda rörelser, ser maskrosfältet det vita fröfältet, går du varsamt lyfter dessa frön sakta rusar du hårt fram grips fältet av panik och ett yrväder skapas, rusar du in i en flock sker samma sak, sträcks handen för hastigt in i brännässlor bränns brännässlorna, det går att varsamt sträcka handen in i brännässlor då bränns de ej; med den mjuka tonen sker vandringens gemensamma nämnare.