den 27 augusti 2016

De springande håller block i händer, fjädrar rafsar med behag, uddar slipade av stenar med ädelstensljus, märgen är indigo med toner av midnattsblå stjänklarhet, fjädrar är givna av vingar givna av frön, sväva, svävande lätta, så kan endast dessa pennor rafsa, sanden andas in det vilket flödar i floden över brädd, raderna i blocken är sårader hålls av spiraler lindade månskogen av månhänder, vindar springer lätta genom trädens öppna blad där skrifter skimrar, ord skrivna ur tystnad hälls i jordkorgar flätade av visshet, vem är vad, i glädje springer vindar öppnar tystnads blad, bladen virvlar släppta ur spiral, blocken är fjärilsvingar helt utan rader och träden ler, sorlar, susar, droppar rinner ur lutade händer, en man fuktar en kvinnas läppar, febern har följt hennes spår i tretton nätter och linden där i östan sträcker blad till mannens händer han mal han smular mellan fingerkuddar brygger i fingerborg över hjärteld helandebrygd, i blad av pil bjuder mannen hennes feber stilla, stilla, stilla dig än är hennes stigar ej mogna och lindmoder återkommer till den stund när febern sjunker in i mognad, tankar svalkas, fötter skänker jorden värme mannen smeker hennes ögonvind hon stiger upp hon reser tar mjukt mannen hand, kom vi springer, springer i glädje de ord den mening fjädrarna skrev och träden de ler i kärlek och lindmoder nynnar väg i öknen växer ett träd, stammen är vit bladen är röda, det trädet blommar med silver med guld vem är vad, vad är vem.