den 21 augusti 2016

Det går att se med så kallad all tydlighet, i den tydligheten är ögonen studsande pingpongbollar vilka studsar emot ytorna samtidigt med att stegen fötterna vandrar utan att egentligen bekymra sig; snabbögon ilar förbi sensibla vyer, snabbögon kvider i djupen av seende, en fjärilsvind hörsammar sägen, den vilken oblaterna i berget viskar, smälter, smälter på tungan, smälter in, snabbögon höljs av fjärilsvinden av rörs med lätta rörelser, solfjädersmoln, solfjäderspenslar, fukten vilar, det sägs tung, kanske är det mer andningen vilken blir tung av fukt, ett väsen hänger fuktlakan i trädens sträckta livlinor, knappt synbart stiger dis, dis lindar sjalar runt det så kallade tydliga, gränser suddas ut in i milda toner, snabbögon ser inte dis, ser inte den varsamma rörelsen, fjärilsvinden springer med lätta fötter upp över in i skogsandning, i kärret landar fåglar, ytan den stillastående krusas, droppar, väsen stiger upp, svävar dansar fåglar ler, talar med svävande droppar vilka alla bär ett ljus i sitt bröst, de svävande stiger, stiger samlas, svävar lindar sjalar runt all tydlighet, sabbögon snubblar blir snubbelfot, framfarten bromsas, ser markernas vilda ser hör upplever och fukten smeker ögonen, ögon blickar tårade, rörda in i själens djup av allt det dis håller fram med kärleks händer.