den 23 augusti 2016

Se varje blad, blad vilka du en gång såg vara nakna grenar eller kvistar, du såg dessa blad i gestalter av rimfrost, träden andades i vinterland dessa vita blad, blad vilka visar allts urbegynnelse, så hörs droppar det går att se blad smälta, sakta skapas knoppar, pärlor vilka sakta utan brådska viker ut låt oss säga höljebladen svepebladen, det är vackra gestaltnamn, nu bär allt gröna blad i skimrande toner vilka med bladens mognad förinnerligas fördjupas i färger i toner; varje detta blad är en verklighet, bladen talar med varandra, bladen umgås egentligen allt det människor gör nåväl bladen kanske inte påtagligt kör bil med mera ändå kanske bladen gör det; hur vet du att de inte gör det, det finns många sätt att resa; säger du att de sitter kvar sitter fast; gör egentligen inte allt det, i illusionsverkligheten, varje blad är en verklighet en egen verklighet och just det skapar trädets helhet, ser du cirklarna runt träden hur dessa vidgas allt är en cirkel sant; ibland mer elliptiska eller ovala skulle du se din andnings gestaltformer skulle du se hur de stundtals sväller för att så dras samman i cirklar i ellipser, stöter allt detta ihop, visst gör det och det gör de mjukt helt utan strid stöter de ihop för att känna allt verklighet egen verklighet, stannar de i grannens verklighet, stiger de in i verkligheter vilka inte är deras, det vore att överge sin verklighet; att förlora sin verklighet; det vore att utestänga sitt själv; nåväl den verklighet du är inväntar din ankomst;  varje verklighet är ett symfoniskt konstycke, bli i din verklighet se dessa blad hur de lever sina verkligheter det går att säga fulländat