den 12 augusti 2010

om en sak vill jag be dig
då du

vänder ditt ansikte
bort

ditt ansiktsljus
dina vackra ögon
bort

från mig

kupa då din hand runt mig
strö mig
in i

vinden

låt mig däri se
dig


se dina sorgsna ögon fyllas av det
jag aldrig förmådde
giva dig


låt mig däri se
dig

återfyllas av ansiktsljus
inför den du älskar



så skall jag i nattens regn
skruda träden med mitt hjärtas glädje


det är
min

förtröstan att du

svarar till det mitt hjärta viskar in i vinden
den vinden är i denna stund min i egenskap av

budbärare





*

om en sak vill jag be dig
där stannar orden
de stannar ty ordet vill berättar viktigmening

ordet vill berättar det bortvända ansiktets släckta, berättar icke tilltro
berättar icke tillit
varför vill jag be
varför
vill jag
be
de ord vilka skall skrivas är; det är min förtröstan att du svarar till det mitt hjärta viskar in i vinden
den vinden är i denna stund min i egenskap av budbärare

det är i egenskap
i äktaskap
äktenskapet med mitt hjärtas urkund

det är min förtröstan att du svarar till det mitt hjärta viskar in i vinden
den vinden är i denna stund min i egenskap av budbärare

att ej använda ordet vill är svårt ty det klingar kanske lättare eller enklare
bevekansvärt ömt

vilja är ett sakralt ord vilket innehåller tyngd

mitt väsen utbrister
brister ut: alla dessa begrepp - dödsrunor

inlärda begrepp
chiffer
skifferstenar
skifferstensbrott
se gruvgångarnas gaslågor flämta
explosion
implosion
chiffer
bokstavskombinationer

begrepp vilka mer eller mindre gjort människan till chifferskrift
därigenom är det av stor vikt att släppa den personliga tolkningen - persona in grata -
detta för att dechiffrera begreppspersonen. ja, bilden av skiffer är förenlig med detta ävenså hela följdförloppet.
alltså, därigenom är det av stor vikt, det är det enda följdriktiga, följdverkande, att släppa den personliga tolkningen för att möta chiffret helt utan personliga tolkningar eller mönster, i alla dessa möten är det den sunda viljans objektiva kärlekskraft vilken verkar. den sunda viljan avkodar denna person till, in i ljuskodens livskod
och visst är det så att det ej går att fånga ögonblicket eller stunden, livet går icke bär icke vilja till att fångas. se fiskarna sprattla i nätet, se det glittrande vattnet dansa runt dem. han tog dem med sig kastade näten, näten fylldes av fisk, vid stranden, i strandens händer fördelades fiskarna till för de hungrandes magar.
och visst är det så att det ej går att fånga stunden,ögonblicket, det vore att kasta nät runt fåglarna i luften
däremot är det av värde att be den mänskliga tiden att stanna en stund eller frysa tiden, den mänskliga tiden, då tiden svarar din bönfallan fryses tiden och vad är detta; det är kristallinska klara rena linjer
ljuskodens livskod framstiger
glorifieringen är acceptansen av
sin storhet och
genom accepterandet eller erkännandet av
sin storhet därmed allts och alltets storhet

i ödmjukhetens accepterande av sin storhet och därmed allts och alltets storhet

i ödmjukhet stiger jag upp i ljus accepterande gudomen i mig.

kärleksfingrar
viker


ser du svalan
avkläda fjäderskruden


med dunlätta steg följer hon
de höga bergsklockorna

*

hon står vid sjön i mjuk mossa
solnedan är i bröst
guldvingar i
turkosvind

mjuk mossa
grönskimmerhänder slutas om hennes tröttade fötter

ser dimma
solstrålar

förstlingsstrålar
rör vid dimma

dimstråken

ett steg tar hon i sin hand
håller steget
släpper


tag emot mig
andas hon
stilla


dimstråken klarnas

vemodssträngar brista

sjövingar
omfamnar


håll mig i din famn
du vackra sjö

det är så
vackert

detta är vackert
gryningsdansens mjuka

tag mig med

sjövingar slutas i ömhet om

hon svävar i
bergsljus

vemodsstämma
svävar