dialektik
dialekter är spännande
är spänningsfält en slags igenkänningstecken från var du kommer eller befinner dig
de var mer markerade tidigare, dessa blir alltmer utslätade, huruvida detta är av godo eller ej det är en frågeställning vilken var och en kan leva med. kanske innebar dialektiken ett er tolkningsfritt möte ty dialekten berättade, å andra sidan kanske dialekten låste fast i likhet med namnet eller mer artbestämmelsen.
så låt oss säga;
dialekter är spännande spänningsfält i upptäckarglädje
se ordet liten och säg lita
lita fågel
lita fågel
flyg hela din vingbredd
lyft din fjäderskrud
in i
vindan
se ordet vindan
och säg vinden
så är det med orden
angående dialektiken så har den blivit utslätad så har även ordet blivit
orden har ett behov och det behovet är att lysa klart
inte utslätas det är mer ett uppstigande ur
en relief
är att beskåda ett ark skrivet med osynligt bläck och se skriften framträda
alltså
se ordet vindan och säg ordet vinden, så är det med orden
tillåt orden tala in i innebörd
låt orden tala in i ditt hjärta
in i innebörd
därigenom är det icke hållbart att söka stiga in i ett livs tanke, för att i egentlig mening omstöpa den tänkandes tanke
det lever en formkraft i tanken och det är icke av godo att söka omstöpa en medvarandes tanke, ofta sker dessa försök till omstöpanden ur maktbegär eller rädsla
en ickeinsikt i sin rädsla av att ej våga eller finna mod till att utforska sin individocean
visst går det att stöpa om stearinljus
men detta omstöpande leder ofta till en känsla av omstörtning
och det är inte en behaglig känsla
det är fritt fall
att utsättas för fritt fall erfordrar en tämligen lång förberedelseprocess där samtliga har behov av nära
närvarande
ett behov av att hinna med processen
det kan mycket väl finnas behov av att söka omstöpa en tanke vilken besätter
besitter ett väsen, specifikt då den tanken leder till sjukdom i form av tvångstankar eller dylika
besätter
besitter
besatt
ett skede där tanken nekrosiserar själen
det vill säga tar över den levande rörelsen
det säger sig självt att det icke sker med ett piskrapp eller genom att plötsligt rycka undan golvet
i den processen är det av största vikt att söka ”sätta sig in” i den medvarandes tanke i förståelsevilja samt att handleda den lidande genom kvävandehavet, men denna processen är ej att likna med det vi först beskrivit.
tanken är rörlig en rörlig formkraft
vilken i människan i begynnelsen är skapande
är energigivande ty kraften är urandens ljus
se till detta skrivna hur tanken rör sig fjäderlätt och levande, tanken väver i stora bildsvep i ett ständigt samtal. den håller ej fast, den levande tanken följer möjlighetstrådarna utan att bli verklighetsfrånvarande, högtflygande kan tanken bli, lågflygande likaså, så är det och måste så vara för att tanken skall skänka energibalans.
den bild vilken är god att se framför sig av detta är en ljudkurva eller hur vävtråden i tuskaftsväven vandrar i varpen
kasta varpa är en sport
varp
varpa
varpen
låt oss så återfinna tråden
därigenom är det icke hållbart att söka stiga in i ett livs tanke, för att i egentlig mening omstöpa den tänkandes tanke
du kan lyssna till tankens ord
du kan ta del av dem
däremot
däremot kan du stiga in i ett livs hjärttanke, hjärta
detta då du gives tillträde
däri är det ”nya”
är det vilket var
vilket sövdes
vilket uppstiger i hjärtats röda sol
detta är icke nytt det är skapelsens urgrund
när du ser de vingprydda, vad är det då du upplever, vad
fylls du av och kan du berätta detta för dig själv
kan du alltid berätta för dig själv det du upplever
är du ditt eget berättarljus
då jag ser trollsländor, flugor, de med glasvingar beundrar jag det glasklara, samt den tydliga ådringen, beundrar jag regnbågsljuset inom dem. då jag ser fjärilar beundrar jag det lätta, beundrar jag deras blomgivelse, beundrar jag fjärilens vishet, beundrar jag feljuset de skänker, beundrar jag larven – puppan – fjärilen, ljusfolkens rörelser, beundrar jag hur de breder ut vingarna i soldrickan, beundrar jag hur de skänker solstoff vidare, allt vidare.
ordet alltvidare upplever jag kärlek inför.
då jag ser fåglarna beundrar jag molnrörelsen i dem, beundrar jag strömmandeljuset, beundrar jag luftandningen, upplever jag vingar om mig runt mig, beundrar jag fåglarnas aldrig kollisionskurs, beundrar jag deras aldrig tvekan. i allt detta har jag skrivit då jag ser samt beundrar deras, ändock är det så att jag är med dem är vingprydd då jag ser dem. ja, så har det alltmer blivit, gränsernas utsuddande.
jag fylls av tankens sanna väsen, det obundna och samtidigt i ett vidgat medvetande av konsekvens
konsekvens
konsensus
då du säger ser
vad är då ser
är se, med ögonen eller ett vidgeomfattande
visst är seendet till viss del med ögat
en ögonblink
eller ett ögonblick
en blick med ögat
det skulle kanske räcka så
ändå sker en vidare rörelse
vandringen från objektet till ögat är att likna vid fågelvingens ansatspunkt
jag skulle vilja säga att ögonen är sensorer
solskärmar
jag skulle vilja säga att regn är droppen vilken berikar havet
men hur är det – går det att se utan ögon
kan jag se utan ögon
den vilken ej har ögonens syn ser med ”andra” sinnen,
så
är se
är det enkom ögonens verk solskålar
ett skede eller ordsvep vilket kommer är ”uppladdningsbart batteri”
kroppen är batteriet, ögonen är då polerna vilka genom synerfarenheter, synminne ser och därigenom startar upp sinneskroppen.
i skrivandet ser jag hela världen, världstillvaron strömma in genom pupillen
en kodström
jag ställs inför valet: är det jag ser verklighet/världen eller är det jag upplever verklighet/världen
sluter jag ögonen svarar världen mig annorlunda samma
verkligheten/världen svarar dig samma då du är i detta medvetet:
när du ser de vingprydda, vad är det då du upplever, vad
fylls du av och kan du berätta detta för dig själv
kan du alltid berätta för dig själv det du upplever
är du ditt eget berättarljus
*
Blödande
savannen
ligger blödande
i
marker flimrar
törstande samlas de
runt vattensmycke
dricker strupklara
de är i detta vänner
där nära
ett steg utanför startar striden
om tillvaron
vänd icke ryggen till
se fram
*
Lindran
så lindar jag mina händer
om panna
lindrar
smärtans bo
där ännu pilen visar
genom
sår
lyfter haken av
pilen böjer grenar
breder ut fingrar
över
bäckapärlor
*
Sparvöga
sparvöga
kvittrar i
skogens ljusköljande skugga
luften vibrerar andningsljus
fjäderskrudad
lyfter
han
blicken om hennes låga
sparvöga vilar
tillit i hans hand
*
Månvarv
i tjugofyra månvarv satt jag helt stilla
med handen i vinden
väntande trädgåva
träden såg min tillitsbidan
skänkte mig fäste
putsade fästet mjukt med sand
i ytterligare trettiosex månvarv
satt jag helt stilla vid bergets fot
med handen i vinden
väntande bergsgåva
berget såg min tillitsbidan
skänkte mig blad
putsade bladet skarpt
förde dem samman
i ytterligare fyrtioåtta månvarv
satt jag helt stilla i ängen
i bar himmelsfamn
ansiktslös
med handen i solhav
i månhav
i allhav
väntande brevet
de såg min tillitsbidan
vingar bar brevet till
sprättade ej upp brevet i iverglöd
med brevkniven vek jag varsamt upp flikar
brevet var utan skrift
i ytterligare alla dessa månvarv
satt jag helt stilla vid stranden
väntande teckensgåva
ur brevet steg dina steg
du lyfte dina händer
rörde vid mitt inre
jag läste dina ord
mötande mina
läppar
vi bugade oss samman vid linden
så virvlade brevet
bort
bort
med dina ord
*
Röd sol
individocean
stiga
renad
i hjärtas röda sol
synes
stockrosor
ur sandhav stiga de
sträcka sina
vågkronor
raka
stavar
de
*
Inte en stund till
böjd av slagan
skruden en gång pärlande
böljande
är trasad sönderriven
bröstet
bröstet
i där lever ängder skogar
berg sjöar floder
vattenfall
händerna hennes viskar
så jag älskar
älskar
er
med strävandefingrar
söker hon upptända den släckta orken
var är du
var är
du
skynda dina stegmjuka
ännu en stund skall jag andas
så fjärran höres medlivens röster
hennes själ dansar med
hon kupar händer
sträcker dem in i eld
länge höll hon dem över lågan
ett handparaply behövandes värme
lågan räcker ej
räcker
ej
hon sträcker händer in i eld
hon är så huttrandefrysande
hon ler stilla åt tändernas kastanjetter
så var det kommet
nej, det räcker nu
inte en stund till orkar jag frysa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar