klara färdiga gå
de står böjda
framåtböjda
musklerna
är spända
allt är anspänning
väntan
skottet går
startskottet
de springer för sina liv
löper
löpande
för att vinna
klara färdiga gå
den fråga
vilken var och en behöver ställa sig
är
hur skulle jag ha velat bli bemött
be
mött
be mig om möte tvinga dig ej på
väl mött
jag ber dig möt mig väl
hur skulle jag ha velat bli bemött
be
mött
är det tänkbart att var och en bar viljan i sin hand att ställas på en startlinje
klara färdiga gå
vinn insteget
och
skynda dig på
prispallen kuber är uppställda
skynda dig på, inte endast skynda dig på
tävla och vinn
bli segrare
pressa dig
pressa
pressa dig från första insteget steget
innan du ens ställt dig upp
innan du ens lärt dig gå
kan detta vara varje livs inönskan
inönskan till liv
livs livssteg
eller kan det vara varje livs inönskan
höra godögon viska
ave
var hälsad
var väl mött
inte någon kan vandra sina steg utmattade, i utmattat tillstånd
inte någon kan vandra sina steg i utmattat tillstånd, fällda till marken
fällda
med ett skott
ett inreskotts kvidan
faller trädet till marken
den vilken lyfter blicken
ser smärtans
kanonkula
ser sorgen omsluta
ser stjärnvindar
i en stund
synes kulan öppnas
i en stund
synes
trädet stå i blomskrud
bröllopsskrud
jag kvider icke för att slå åter
inte någon kan vandra sina steg i utmattat tillstånd
inte någon och ingen
var och en har levande behov
slå icke dörren i ansiktet
hör dess bön
var och en har levande behov
levande
behov vilka ligger helt utanför ramen av tävlande
vilka ligger helt utanför karmen ändå innanför
vilka icke ligger i dörren
ser du det så kallade dörrhålet
vitt
skimrande
vitt
ljusbebådat
du finner orden
du ser orden
jag skänker mitt liv i solgryning
när mina ögon ser
ser smärtögon
smärtögon vilka ej förmår
förmår kupa sina händer
kupa sina händer vara solskålar
solskålar runt sig
ser jag deras fingrar
flätar fingrar samman
sitter i mitten
skvätter solguld
sitter i mitten söker sprida solstrålar
till
värma deras händers krampgrepp
jag skänker mitt liv i solgryning
*
silverklykan
det ringde på dörren utan klocka
klykan trycks ned
påhälsaren
vände
vandrar vägar med
spatserkäpp
silverklykan vilade lätt i handen först
påhälsaren vände
vid hemkomsten ställdes lutades käppen mot vägg
då och då
kastades ett öga
står du
kvar
hade käppen vajat en aning
ven ett ögonkast och
ställde käppen åter
silverklykan vilar lättare i handen
behagfullt medhållande
alla vilka ser dem fröjdade sig
fröjdade sig över skönhetens jämvikt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar