den 5 augusti 2010

upplev henne röra sig i dig

dig

uppfylla din tomhet
din
tomhet

i älskande skog
vandra ordlösta steg

i älskade skog växer steg i ord

i älskande skog lyftas finger
kärleksögons vingar sköljer mildljus
hjärta andas levandelivs djupfyllan

ugglemor susar nattvind hennes pärlskrud ljuder

i älskande skog lyftas fingerläggas mjukt över läppars rosenvingar

var tyst
var stilla
träd här in

träd susar stigande vind
viker undan gräsens strå
uppnenbarar stig
sköljer skogshägn

träd ordpärlor på tråd av skimran
lägg bandet runt din halssträvan

lommen ljuder över
sjöyta

vik din bävan

lyft dina ögonvingar möt blicken av finger hölja dig om

upplev henne inom dig
med ens stiger förklaringens ljus fram, mannen upplever sig tränga in i kvinnan i egentligheten är de älskande i: upplev henne inom dig

bilderna i detta är svåra att stilla, ser haven andas, ser höga vågor, låga vågor
ser hur alla vågor är cirkelrörelse
ser träden snabbt andas, bladpärlor, blad, släppa, kala fingrar, bladpärlor och så vidare i en evig sköljanderörelse
detta kretslopp vandrar genomlöpande – det går icke att skriva annorlunda än: in och ut i varandra
allt är evig förändring i älskande skog.

Stenen vet;
hur skall vi visa människan
hur skall hon vilja lyssna
stenarna frågade markerna detta i tusende steg
stenar låg utspridda i all hörn och kanter, somliga undansparkade, somliga varsamlagda somliga
somliga
hit och dit

många var lagda i högar
godhänder lade dem en efter en
här vandrade mina steg i tacksamhetsljus ber jag dig berätta

så kom det sig att stenar vandrade från här och var
var och här
lade sig sida vid sida
inte endast sida vid sida
de lade sig i ringlande danser allt högre men alltid så att blicken kunde se
så fogades de samman i kärlek av vad
fogarna emellan var intet annat än strömmande vilja

i dessa murar växer rosor

inte alla såg

hur skall vi visa människan
hon tycker om fägring

så kom det sig att stenarna gjorde sig små
små färgglada
talade så med stenmakaren
med färgmakaren
med makarna

så kom det sig att stenar lades i mosaik

nu

kanske hon ser


Vattenkvinnan:

i älskande skog
vandra ordlösta steg

i älskade skog växer steg i ord

i älskande skog lyftas finger
kärleksögons vingar sköljer mildljus
hjärta andas levandelivs djupfyllan

ugglemor susar nattvind hennes pärlskrud ljuder

i älskande skog lyftas fingerläggas mjukt över läppars rosenvingar

var tyst
var stilla
träd här in

träd susar stigande vind
viker undan gräsens strå
uppnenbarar stig
sköljer skogshägn

träd ordpärlor på tråd av skimran
lägg bandet runt din halssträvan

lommen ljuder över
sjöyta

vik din bävan

lyft dina ögonvingar möt blicken av finger hölja dig om

flagor av liv

hon står i sjö
finger följer ring

allt fler fingrar lockas i
hand rör om
mjukstilla

vatten sjunker
om

kvinnan står i
vattengrop

vattnet har cirklat ringar om
vattnet är en grop

så stiga vatten
slutas om

hon bugar sig
böjer sig
kupar händer i
kastar upp i sträckandeljus
vattenpärlor
konfetti
flagor
yr

faller skimrar
gång på gång upprepar hon
leendeceremoni
faller skimrar
vattendroppar
vingars ljus
flyger

slända
sländas
vackervingar
spinner
skrud

i älskande skog
vandra ordlösta steg

i älskade skog växer steg i ord

i älskande skog lyftas finger
kärleksögons vingar sköljer mildljus
hjärta andas levandelivs djupfyllan

ugglemor susar nattvind hennes pärlskrud ljuder

i älskande skog lyftas fingerläggas mjukt över läppars rosenvingar