när du slutat söka
ett
ettmöte
är du redo för möte
så länge din blick söker vidare är den flackande
den flackande blicken
leder dig till tillfällen
bort från
möte
faktum är att den vilken aldrig upphör söka sin närmsta
sin käresta
allra käraste
blåklocka
klocka
klocka
skimra blå
himlar tonar
hav
allra käraste
klöver och timotej
så dansa de i hagen
ändå kastas blickar ut över axlar
den vilken aldrig upphör söka sin närmsta
nära sin andra vinge har ögon vilka är
höll på att skriva radar men jag ser ögon vilka är … ögon trädda på jonglör ringar,
nej det är inte ringar så det liknar mer en bläckfisk – förlåt kära bläckfisk, men hur beskriva …
det fanns förr ett stridsredskap, en klubba, ett skaft med en kedja
med en kula fäst på, denna kula bar taggar spikar, en spikklubba
men klotet är alltså fäst på kedja,
stridsgissel
ser även en slags piska med ögonen ytterst
en stridsklubba
en spikklubba kan även vara ett narkotikum
samtidigt en
änglatrumpet
då de älskande nedlagt ögonens ljus i varandra
ljuder änglars trumpeter
en bild lämnar mig ej
vad är att bli sedd
i skogen
i ängen
i den plats händer vilken stiger fram andas regn, allt regnar in i varandra, molnen ligger om.
allting känns tungt, segt, sörjigt – vått.
tröttheten övermannar
så rör fefinger
vid
en solstråle finner väg
rör vid droppe
i allt det
tunga
trötta
rör solstråle
vid en droppe
droppen
gnistrar
det
är att bli sedd
det var en gång en droppe
silverklar
droppen hölls varsamt av trädfingrar
egentligen av spröda barr
droppen hade vandrat från
jordeskugga allt högre
allt högre
precis
innan droppen nådde toppen
föll modmanteln av
droppen darrade
skälvde
trädet
furan
granen
susade
se mina fingrar håller dig
vad är din vilja
min vilja är att sitta här en stund
då sitter vi tillsammans
dagen vandrade
natten vandrade
allt var väl
jag skulle vilja flyga
sa droppen
då ber jag vinden till
sa trädet
furan
granen
vinden kupade handanom
öppna dina vingar
så flyger droppen vida
*
det är väl konstigt hur en skalare
i ett nafs
med så kallat rätt grepp
kan klä av skalet
vilket tog så länge att anlägga
*
Nattvakan
i regn
vänder jag ansikte
till
nattvakan
flätar korgar av gräsgåva
bär
springande
molnstrimmas
duvhöken
dyker
hennes ögon omfamnar
i regn
*
Regnmatta
av regn
väves matta flygande
målas skikt
i tak
åser
hennes bön om
stilla
stilla dig
hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar