dimman
dimman om ditt hjärta
runt
runt
om
din hjärtgård
svepas av kärlek
svepes in i droppar
av dimma
strös
i hjärtsols länder
lända
till
Vindar
hyllar din
allts
skönskriftan
finner du vindarna vara kalla hårda
så är de ej
vindarna sjunger
rena friska
jag hör dem genom vindspelens klanger
det är vackert vara med vindarna
stormmoder
så säg mig då är stormmoder
stormens moder vindens moder
visst är hon detta
visst är hon det
alla mödrar bär alla rörelser med sitt hjärta
stormar
är icke förgörande
då barnet, barnen vet hennes kärlek
vet varur den vredgade blicken är
vet att de är i hennes allomfattande kärlek
stormmoder dansar
i vindarnes ängder
hon är moder
hon är vind
hon sveper leende i kärlek
visar vindarna
renandevilja
ljusvilja
alltsvilja
hon är stighöljerska
steghöljerska
spejarinna
allt
är hon med kärleks hand
med ömhets blick
stormmoder
vandrar stilla
vindbarnen
barn av vind
vandrar i ringar runt hennes fötter
hennes vida kjortelfåll
vandrar i rad
i pärleband
efter henne
med henne
vindbarn är icke sneda vinda
vindbarn är barn av vind
barn av luft
visst är de bågnande
bångstyriga ibland
då kan det välan hända att modersorken bågnar
då kan det lätt hända att resonemanget bågnar och tar en ostyrselväg
så hur är det
är vinden luft och är luften vind eller vad är de
de är allt detta och mycket mer
stormmoder ser med plirandevänliga ögon
in i allt
vindbarnen
släpper hon fria
så pilar de undersökande
upptäckande över och mellan stenar
lyfter på stenar
möter livet under
lägger varsamt åter
tack att vi fick se
tack att vi fick möta
mötas
vrider sig runt grästes strå
med ett huj sitter de vaggandegungande i bladens händer
tar så ett vipsskutt
följer bäckens dans
fågelvingar andas
samlas åter runt stormmoder
förtäljer
berättar i ysterljus
stormmoder tackar dem alla och smeker kinder varligt
älskade vindars barn
mina älskliga vingar
tag varandras händer och låt oss dansa
i helandeljus
stormmoder virvlar
cirklar
viner sjunger
saktar
backar
stiger
följer
andas
renande
pärlljus
molnen samlas
väver mantlar av mjukaste
sammet tung
regnblommande oceaner
svallar djupgråvioletta
vindbarnen trippar
lättasteg
hennes blåskimrande skrud
synes skymta bak vita skirslöjor
regnfolken dansar
sprider bågars
sjufaldigande skimrandeskikt
klanger ljuder vida ur vindspelens rör
stormmoder
viskar stilla i nynnandekärlek
räds mig ej räds icke min
renandefriska andedräkt
så säg mig då är stormmoder
stormens moder vindens moder
visst är hon detta
visst är hon det
alla mödrar bär alla rörelser med sitt hjärta
stormar
är icke förgörande
då barnet, barnen vet hennes kärlek
vet varur den vredgade blicken är
vet att de är i hennes allomfattande kärlek
åktur
passagerare i resande
ser jag
glittrande genom sammanflätade fingrar
kärlekshänder
är trädkronor
jag ser glittrande
genom trädvägg
stammar stå täta
sida vid sida
i varandevärnad
kronor susar böljandeljusa
är det en sjö
är det en å
en flod
det är en sjö
med seglande näckrosor
i varje kronskål sitta leendeljusa
strör tonande klangvärme om ditt hjärta
tycker du att vindar
finner du vindarna vara kalla hårda
så är de ej
vindarna sjunger
rena friska
tycker du ändå att vindarna är hårda
se då vindarnas fyra vägar
vindarnas hemvist
tycker du regnet är tårar
se då tårarnas skönhet
tycker du kylan är isande
se då kylans klarhet
tycker du
tycker du
tycker
tycker
upplev djupet
*
Lägg dina händer
älskade
innan jag lämnar denna dal
av skönhet
lägg dina händer
runt mitt ansikte
lyft mina
ögon
i ögonmöte sköljas
omgivas av dig
av din kärlek
viska
jag älskar dig
låt oss uppväcka våra skogar
höjder dalar
bäckar floder
klippor
lägg dina händer runt mitt ansikte
så viskar vinden
icke för dig
icke för dig
mansvälden såg aldrig din kronas bladvingar
de vände sig bort till andra himmelsländer
älskade
lägg dina händer runt
mitt ansikte
än en gång viskar vinden
icke för dig
linsen brister in i
begynnandevarda
ser ensam kropp
sakta slutes mina ögon
så seglar jag i blad
hem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar