älskade fingerljus
rör vid
min brännheta pannas heta malström
i solgryning skänker jag mitt liv
barnen vet liv vilket den vuxne så ofta glömt
natten andas
regnskogar
ändå befinner jag mig ej i en regnskog
eller gör jag det
syrsor spelar
ur marker stiga silver
silverdroppar
läser ord: överraskande slut
bilder stiger upp inom mig
med dem skall jag vandra
vad ser jag
det vet jag ännu ej
hur det än är
så är natten vacker
överraskande vacker
... där är det ...
kanske skall vi leva i evig överraskning
då kanske vi alltid lever i början av...
i alllt är inte en mening
i allt är mening
varje slut är en början
därvid upphör slut och början börjar
detta är liv i överraskande ljus
vilket barnen vet
och barn är vi alltid
med stegen
i stegen
stigen
i solstigan
ur solstigan
syntes stigen
den var inte svårframkomlig
det var mer så att trasselnystan
torkat gräs
avbladade buskar
var böjda över
här och var syntes tomma kronblad
i luften dallrade tystade sånger
tonande djup med lomhörda skrymslen
platsen förmådde icke
orkade icke längre andas handandningen
livssaften rann ur sårade fingrar
den gamla läkekvinnan nalkades, hennes kropp var ur ålder
ögonen var djupa brunnar
hon vandrar ej ensam vid hennes sida vandrar alltid hennes make
hans kropp var ur ålder
ögonen var djupa brunnar
hennes högra hand håller alltid om hans vänstra
alltidälskande är de
läkandefolk är komna till
med varsamljusa händer rör de vid marklinjer lyssnar
markens blod rinner in
sköljer genom dem
ber trasselnystan vika undan
ser det vilket alltid var i är
i solstigan
ur solstigan synes stigen
solhänder
rör vid berg
klippor lägges tillrätta
lägger sig tillrätta
spinnande kattögon
tassar med indragna klor
läkande päls
lapar sol
trappor framträder
bjudhänder ber dem komma
de följer de tolv trappstegen
är vid rundeln av boende
solfolken vandrar
i rundeln
läkefolken vandrar genom fyra vägars kors
åter sker det
med varsamljusa händer rör de vid marklinjer lyssnar
markens blod rinner in
sköljer genom dem
ber trasselnystan vika undan
ser det vilket alltid var i är
i solstigan
ur solstigan synes stigen
solhänder
rör vid berg
klippor lägges tillrätta
lägger sig tillrätta
spinnande kattögon
tassar med indragna klor
läkande päls
lapar sol
trappor framträder
bjudhänder ber dem komma
de följer de tolv trappstegen
är vid solporten
de bugar ödmjukt inför
gives tillträde in
soltemplet andas genom dem
sångerna raderna
linjerna
mönstren
sköljer genom
de lyfts
allt högre
ur
ur solstigan synes fågel lyfta
vingars sus
andas helande
så andas bergsljuset
livet
liven
i är
älskade fingerljus
rör vid
min brännheta pannas heta malström
i solgryning skänker jag mitt liv
rör vid min brännheta pannas heta malström
hon gräver med händer in i jord
gräver grop
han bygger med stenar brännugn
de ber jordefamn om lera
formar skål
de ber eld till ugn
eld brinner het
flammande
de bränner skålen
med pinnar lyfter de skålen ur
ber växter om färg
målar skålen
bränner skålen
lyfter den vackra mönstrade skålen
ser glasyren
raku
tillåt huvudtanken krackelera se skönheten framträda
kupa dina händer runt skålen
lyft skålen med källvatten
och fukta dina läppar till
källskogstal
*
älskade fingerljus
rör vid
min brännheta pannas malström
i solgryning skänker jag mitt liv
fingrar
flätas samman
sitter däri
viskar upprepande
jag orkar ej mer
ej mer
blickar ut över dalens fridsstilla betesmarker
de ber mig in
handljus omfamnar mina
vi dansar i vida ring
ringar
skimrande
så svara mig du tysta
jag ber
rör vid min längtan
knyter gyllene band med vissnade händer
hör
vimplar leva i vindsusan
minns hur vindbryggan
fälldes
älskade fingerljus
rör vid min brännheta pannas malström
dimman var det
dimman var det vilken kysste dina ögon
dimman var det vilken vissnade mina händer
i varje skymningsstämma söker jag lyfta dimman
för att i gryningshopp se den sanne komma mig nära
så sker ej
i solgryning skänker jag mitt liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar