den 3 augusti 2010

ett enda stort memoryspel
fyllt med charader
maskerader
och jag är ej bra
på någotdera


ur osömn
stiger
yrsel

söker sätta samman kroppen

en virvelvind kan
antingen slutas om
eller frigöra
alltid
meddela

ur virvelvind syntes hon snurra
snurra
meddelandevind

först trodde jag att det var
en rökslinga
en sista pyr innan insomnande
ruskade om ögonen
och trodde mig se en fjäder växa ur marken

det hela började med en vindpust eller var det
det hela började med en stor fågels vingbredd
vid var rörelse rördes jordeandningen
fågeln släppte en fjäder fri
eller var det ett dun
en dunhand fylldes av vind
singlade cirklade mjukt
in i jordehänder
låg helt stilla i utandan
såg sig yrvaken om
darrade en aning av de stora stegen
hur det nu var så kröp dunet fröet
allt närmre marken
hade behov av hudnära tröst
allt var så stort
så främmande

det var gott att andas
i trösten stillades oron
och fröet fann fäste slog rot
det var inte alls så att detta frö
detta dun denna fjäder slog roten
det var väl mer
ja från ovan var det mer så att
jordevingar jordelock
ögonvingar ögonlock slöts om

hur beskriva en nyvaknad vind
en nyvaknad låga
en nyvaknad låga är tämligen lätt att se
likaså en nyvaknad groddspira
men en nyvaknad vind

ser du den vita fjädern växa

ser du henne i skira
genomsiktliga skrudar
sakta resa sig
sakta börja snurra
allt hastigare snurrar hon
ser du henne virvla

det hela började med att en liten vind vaknade
yrvaken snurrade vinden allt hastigare
vinden släppte aldrig jordefästet
visst såg det ut så
men tar du ett skutt och ser det
så där från ovan
mellan vingspetsar
ja då var det så att allt inom cirkeln
virvlade med i en oändlig spiral
så andades vinden ut

den stora fågeln log i kärlek
så stilla dig mitt barn

tar du ännu ett skutt
ser du
så där
från ovan spiralens rörelse vila
från inom med solen vandrar jag stegen
från utom med månen vandrar jag stegen
så sjunger mitt hjärta alltid
i världsnärvarons kärlek

det hela började med att
jag såg en tung skugga resa sig
med möda stor
mest av allt var min vilja att stiga fram
för att hjälpa det mödosamma
men jag hölls åter

dockmakaren sitter vid elden
formar sömmar
porslinsdockas sköra ansikte blänker
stjärnögon glittrar svepande långa fransar
rosenläppars rodnande kinder
hårsvalls lockar
ringlar
händer av porslin
fötter av porslin
kroppen är mjukstoppad
ömtålig är denna varelse
dyrbar värd

såg en tung skugga resa sig med möda stor
en hund gläfste i gränderna
en bleckburk höll hon
i handen
darrande
giv mig en smula
hunden gläfste
porslinsdockans ansikte sotas

trätokvinnan skäller i vinden
gläfser runt klarljus
vänder om
in i dimma
hennes vassa tänder
tändernas skärpiggar far ut
genom munhåla
därmed är hon tom
hon trätte ej av vrede
trätan var av missmod
hon styr emot revens solfjädrar
famlar
minns tråden
ser tråden klart

har du sett en sten explodera
upplevt stenflisor
klappra
läpparnas klapprande träskor
hördes genom de kalldragna groparna
hon hade druckit alltför mycket nitroglycerin
nu revs stängda

livsmödan var det vilken sprängdes

sinna dig
stilla ditt sinne
var
sinnstilla

hon styr emot solfjädrar

himlen har tvagats av eldar
marker pulserar glödande
handflator skriver silhuetter
mörknade vyer
lyftas
säras

himlen sköljer turkoser

han dansar i natten
hör hundar skälla gläfsa
ansiktet är målat vitt med stelnad röd tår
hans hud skimrar glödande
bröstsmycke sjunger
skallrandemjukt
så står han still

stilla ditt sinne
andas i flöjt given av skog
dansar i tonande eftersvalls slingor
med hand smeker han trumma
doft av hud
dansar i vibrerande efterdyning
följer hennes stämma
hon styr emot solfjädrar
ur virvelvind syntes hon snurra
snurra
meddelandevind

följer hennes stämma glöder gryning