hur kommer det sig då
att ön är omgiven med vatten
av hav
det kommer sig av att i blommans mitt finns solön
solön är omgiven av kronblad
inre kronblad är skira havsblad
detta att ön är omgiven av hav är skönhetsspråk
detta visar att händerna aldrig håller fast för hårt
detta visar växelverkan
geishans ansikte är vitpudrat
allt hennes egna är ”avskalat”, en mask är lagd på
en vit mask
pudersnö
hennes ögon är höljda av ögonvingar
blicken är sänkt ned
nedsänkt
ty geishan avslöjar aldrig sin identitet
hon är en behagfull vind
då livet konstrar
sakta varsamt
spola filmen bakåt
baklänges
sakta
sakta
skyndar du på förloppet bränns filmen
går filmen av
se livet i
ultrarapid
det sant tämjda
är aldrig kvävt
de konstrande rörelserna uppstår då snaran dras åt
getingar
i dagens famn mötte jag getingar
såg människor möta getingar
getingarna sökte det söta
människorna viftade
fylldes av rädsla
ju mer de viftade
ju mer envetna blev getingarna
jag utelämnar grymheterna vilka ännu smärtar mig
med ens insåg jag vad detta viftande gör
hela lufthavet
det hav vilket getingar sprider solguld inom blir en
ett jordbävningshav
eller ett enda stort tilltrasslat nystan
detta nystan är gjort av människorädsla
det är klart att getingarna anfaller
försvarar i sin vilsenhet
de anfaller för att väcka människan
adrenalinstegran
*
blå svan
när regnet lättar
synes det kristallklara
givas ur dimstråke
blå svan breder ut vingar
skimrande
*
Och
och
intet
kunde jag
göra
för att stoppa stormvågen
det är
bara
att följa med
det enda var
att lyfta händer och tystviska
stilla dig
bliv hos mig
se bakom mitt stängda
*
i mitt hemliga
smärtregnen falla
över nejden
lägger
is
kalla
händer över
sveper ögon fyllda
om
i mitt hemliga
målar jag kärlek nära
vandringar
i handnära
fingerknoppar slår ut
i rosensjöar
i mitt hemliga
där lever jag i kärlek med
en vacker man
en man
vacker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar