jag ser de långbenta
de långhalsade ströva
så
sakta
jag skulle vilja skriva med jämnmod
i lugnstilla
små dammoln lindas runt klövar
runt fotljus
kroppar är vaggande skepp
halsar är sträckta
högsträckta
ögonen varma goda
ett träd
ett träd står i savannens mitt
de betar löv
blad ur kronhänder
vad ser du då du ser de fyrbenta, vad är din upplevelse
jag ser girafferna och jag förundras i att jag befinner mig i savannen,
samtidigt är det så att intet förvånar mig längre, resorna vandrar vidare.
girafferna
jag ser en giraff födas, veckla ut benen, beundrar de fyrfotade/fyrbenta i hur de håller ordning på fyra ben från insteg till insteg, beundransvärt är detta.
jag ser alla flockar med djur rovdjur
fridsdjur
alla djur är fridsdjur i ursprung
driften har tagit över behoven
på grund av störd rytm eller balans
ser de stora kattdjuren hur de i mättnad är kärleksleende
visst ser de otäcka ut då de blottar tänder
så ser jag ögonen och vet att dessa
är solskålar
jag ser djuren
hela raden av djur
från bytet till nedläggandet
från det nedlagda bytet till den stund då intet återstår av kroppen
och
ser årstiderna
beundrar förloppsvisdomen
vad ser du då du ser de fyrbenta, vad är din upplevelse
beundrar de fyrfotade/fyrbenta i hur de håller ordning på fyra ben
från insteg till insteg
beundransvärt är detta
jag ser dem ströva
beundransvärt är detta
*
Hoppet
se långhalsade ströva
se sig om
långa stolta
vördnadsvisa
jag ser de långbenta
de långhalsade ströva
så
sakta
jag skulle vilja skriva med jämnmod
i lugnstilla
små dammoln lindas runt klövar
runt fotljus
kroppar är vaggande skepp
halsar är sträckta
högsträckta
ögonen varma goda
ett träd
ett träd står i savannens mitt
de betar löv
blad ur kronhänder
solpenslar andas
målar bild
saffransguld omsluter fläckar
strömmar
rinner
i ring med stavar i handen
med spjut
med oringas
stå de
fötter röres mjukt
stampar in saffransguld
de bär röd tredelad klädnad
benvita smycken runt halsen
medsols rör de sig
i mitten står hoppets träd
han hoppar
hoppar allt högre
för att vinna den vackrastes hjärta
jag ser dem
ströva
till
kärleksbädd
solhand och månhand i varandras
*
Savannblomma
savannblommas tistelljus
strålande
ekrar
famnande varandra
ringar
spridas i lufthav
lager på lager
lager om lager
skyddar mot kyla
kyl icke mitt hjärta
jag ber
ropade nattens drottning
in i rödglödgade handvärn
läkekvinna läser jordering
prästinnehänder strör läkemalva över länder
tempelslöja fläkta
tempelgården blomma
savannblommas tistelljus
strålande ekrar
famnande
laxen vandrar uppströms
laxrosa ros
bär savannblomma i håret
*
Jag vet att detta är möjligt
ur havet reste sig två klippor
lade händerna
i varandras
båge lades om havsyta
klipporna sjönk
handihand
tillsamman ned in i hav
glömdes
havsströmmar andades
den ena salt den andra söt
saltströmmen seglade vida vandringar
sötströmmen stannade hemmavid
saltströmmen utforskade
återvände alltid
i aftons soleld satt de
han berättade allt det han mött
hennes ögon log i kärleks ömhet
alltid var de tillsammans i samman i skilda
det var deras glädje
havet skimrade i dagar turkos, koraller syntes i djupnedan så klart var havet
i natthänder tindrade havet indigoljust med stjärnströssel
havet sjöng i klipphänder
vid möte med stranden log blommor vita
höga klippor omgav detta hav, med grottor i väggarna
där levde semestrande människor
fåglar syntes svävande runt
ickesemestrande fåglar
levde i grottorna
alltid
delade med sig
och klipporna gladdes
slingrande vägar löpte till denna plats
slingrande grönskande vägar
vindruvsfälten doftade
gröna
röda
den gamle vindruvsvärnaren bjöd mig att smaka
bjöd mig druvor ur kupade vackra ålderhänder
hans ögon var så vackra han doftade jordesötma
solsmekta druvor smakar livsvärme
tysta satt vi i beundransljus
i tacklov
cikadornas svävandesånger fyllde själen
färska fikons skönhet
vandrade vägen och fylldes
och hörde
och såg
kom så till havet
längtansuppfyllande svar
stegade varsamt fram till stranden vågorna slöts runt tår
grävde mig in i sand
hjärtat jonglerade ljusglädje
såg klippväggarna grottorna
fröjdade mig i samspelet
hur fåglar och människor
samsades
det var då
jag visades
två klippor under havet
den visande kupade händer under en av klipporna
hon bjöd sötvatten att dricka i salthav
väggarna var så vackra
solglitter månskimmer stjärndansare
skapade livsljus
men
vad var det som träffade
vad var det vinande
jag såg korallreven genom blåskimrande turkoshav
stjärnorna moder måne var så nära tätt intill i natten
så jag älskade sitta vid stranden
höra havet sjunga se
de vackra stiga ur
vandra in i själsland
möta gryningen
stiga in i klipphänder uppleva
varmvindar lindas om mig
uppfyllas av
pärlandeljus
strömma in i hav och
där
höra vattenytan öppnas av pärlfiskaren
snäckfröjdaren
den smäckra kroppen
följa havets
rörelser
mitt hjärta fröjdades i folkvärmen
trodde mig
hemma
det var länge sedan
men
vad var det som hände
vad var det som träffade
vad var det vinande
den visandes hand ven genom luften
skar huden i remsor
vände mig
ut och in
in och ut
den visandes fötter
sparkade sönder kroppen
käftarna slet bitar av
i en säck kastades mina kvarlevor
det var längesedan
så står jag åter och möter vackervy
jag är nu själv visande
i en andhämtning stiger de upp
ur havet reste sig två klippor
lade händerna
i varandras
båge lades om havsyta
klipporna sjönk
handihand
tillsamman ned in i hav
glömdes
havsströmmar andades
den ena salt den andra söt
jag vet att detta är möjligt
så dyker jag in i hav
kupar händer
hon ber mig dricka
hon berättar
kärlekens flöde
mina ögon förenas med havet
jag vet att detta är möjligt
och kanske för havet
mig till din
strand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar