nattens vinge sitter helt stilla
vakandes i ett av träden
allt är ej det tydliga vilket det
kan synas vara i dagtima
rådjuret vet ”sin” skog
varje sten
varje buskage
varje stam
varje grop
rådjuret stannar
nattens vinge sitter helt stilla
vakande i ett av träden
kupar vingen
andas in stjärnglimmergåva
lyser upp rådjurets tvekan
rådjuret ser åter stigen
det knakar
grenar redan fallna bryts
snubblandeandning höres
vid ett ljud börjar
springrörelser höras
och det är ej ljudet av springbrunnen
vid templet
skogstemplet
däri rådjuret nu betar
nattens vinge breder ut vingen
viskar;
stanna
du kan icke springa bort från det
vilket följer dig
stanna tag min hand låt oss
vandra varsamt
rusande stannar
lägger handen i nattvingens hand
så vandrar de skogen till mötes
rådjuret betar vidare
rusande är på väg vända sig om
nattvingen hyssjar ilningen
stilla
i hand
i lyssna
vad hör du
tystnaden hör jag
så gör du
så gjorde du
du försökte springa bort från
ditt hjärta
skogen trasslade dina steg
din framfart
ånglok är du ej
även om rökkvastar stod ur din
andning
de stannar
tillåter allt strömma in
rådjuret möter dem
så
är
det
ditt hjärtas stämma
stämmer dina steg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar