ofta väljs det mållösa
på grund av vilsenhet
*
säg mig
älskade
har du sett björkarnas stammar
har du följt björkarnas cirklar
björkarna visar oss solens dans
rörelse
låt oss värma stenarnas ord i
eldglöden
himlen bär den speciella blå
färgen
vilken ej har namnats av
stjärnorna vars ekrar vidgar hjulet
cirkeln vilken omfamnar allt
vilket är
cirkeln vilken omfamnar allt
vilket icke är
det regnar stjärnor denna natt
vargarna kupar händer runt
bergens ögon
kylan ylar rykande nedför bergens
sidor sluttningar
hon bär en slöja av istonande
kulörer
i östan rör eurus vid
minneshjärtan
de tänder kulörta lyktor i träden
vaggas de i floden vaggas de
bergen är bandet vilket håller
ekrarnas vägar stjälkar
de drar släpor bärandes fällar
bärandes dukar
släpor rispar ej hennes hud
driver upp damm ur den skördade
höstjorden
de vithövdade med djupålders
fåror i ansiktet
med händer fyllda av färder
sitter kvar far väl
vid stenarnas slocknade eld
vi har vandrat goda stigar
cirkeln är fullbordad
maka make makaren väntar oss vid
floden där dimman lättar
bilden skingras i det ögonen
slutas
i det färgljuspelare dansande
värmer himlen vari norr möter syd
vari syd möter norr
hjärtan förenas med hjärtfloden
hand i hand vandrar de
bilden skingras
vildhjordar rinner nedför bergen
lasson viner fångar in
hästarna är spända
framför
vagnar drar in med klirrande
seldon
vaggande skepp med hjul
präriehundar rör mjukt vid marker
gnagare kryper in i värnande
jordhänder hålor
vargarna följer åkdonen särar
fingrarna
bergen ser
släpper de vidvingade vakande
till
markfolkens ansikten skingrades
vägar utarmades
hungrande frysande andas
markfolken av människa
under jorden den synliga lever de
visa
och kanske är det slöjan vilken
är lagd
dessa upplevde hörde såg nöden
dessa stiger upp
visar vägen
klövar rör mjukt vid gräshavets
fästen
jordefester vaggar oron
hornen ljuder vidatonande
dessa bär molnen mellan hornen
så är det andas jordens hjärta
han lägger armen mjukt om henne
hon lutar sig till
älskade
säg mig
har du sett björkarnas stammar
har du följt björkarnas cirklar
björkarna visar oss solens dans
rörelse
låt oss värma stenarnas ord i
eldglöden
himlen bär den speciella blå
färgen
vilken ej har namnats av
stjärnorna vars ekrar vidgar hjulet
cirkeln vilken omfamnar allt
vilket är
cirkeln vilken omfamnar allt
vilket icke är
det regnar stjärnor denna natt
vargarna kupar händer runt
bergens ögon
kylan ylar rykande nedför bergens
sidor sluttningar
hon bär en slöja av intonande
kulörer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar