övertygande
övertyg
ouvertyr
ja, det går att skriva många
bilder av dessa trenne ord
det böljarströmmar bilder ur dem
så må det strömma
utan min
upplevelse
*
så hade han följt stigarna
gossen mannen
han hade lyssnat in i varje sten
strå
kvist
varje gång tanken ställde sig för
tog han ett skutt
det är en kvistig fråga
låt oss
se med vår hud
in i hjärtskogen
så hade han följt stigarna
gossen mannen
han hade lyssnat in i varje sten
strå
kvist
upplevt varje nuddande snuddande
rörelse
ja allt vilket passerar lämnar
ett doftkrus kvar
han minns kvinnan
hon vilken levde vid stranden
där elden brann jämn
i dygnets alla toner
de kom att kalla det tid
den märkliga cirkeln de införde
med visare
de kom att kalla det urtavla
tavla av ur
tidur
ur
tid
urtid
kvinnan minns han
hon vilken av jordar formade
doftkrus;
vart och ett hemmahörande hos den
vilken kom
till lyssnan av den vida sjöns
sagor
han minns henne tydligt
samtalen de haft
minns hur hon
i en timaklang bredde ut vingarna
lyftes in i det dansande ljuset
däri
samtalade de ännu
han passerar klipporna
minns modern hur de plockade
äpplen
passerade äpplen fria från skal
kärnor sådor
doften steg in
han passerar klipporna vilka bär
stigar i sig
gossen ungmannen hade väl mest
levt med stigarnas äventyr
ej lämnat så myckna ögon in i
från var klippan klipporna kom
han hörde saxen vina
han hade ej tyckt om saxar
visst hade han samlat frön
i denna stund i ålder lugn
stannade han samt
lyssnade till klipporna
han såg en stad
där klipporna ej var täta
var de månne av glas
han minns speldosan med
kristallsvanen
melodin vilken fyllde hans hjärta
nej dessa var stigna ur hav
kristaller var detta
han hade storögt; barnet
lyssnat till legender sagor vilka
målade fram slott
i detta inser han klippornas
härkomst
i denna stund lyssnar hanh in i
klipporna
ser kristallstaden stiga fram i
helandeljus
sakta tonas markerna in i röda
sanden är röd
klipporna är röda
visst hade han samlat in frön
följde stigarna mångvandrande
upp till
den höga platån
med vidsikt
där i ringen av skogsstjärnor
hade hon mött honom
han hade tillåtits av hennes
kvinnoväsen
nära
såg örnen sväva fri i
vemodsstämmas skönhet
han hade kommit underfund med att
denna stämma
smekte de sökandeirrandes ögon
gräset andades åter högt
de fällda
de sårade
var instigna uppstigna
vildrosor blommade i öar
här och var
utan taggar
han stannar inför
lyssnar till varje rosenös saga
historia sägs det
den gamle gossen mannen
lutar sig till trädet med den
vida stammen
grova sade de
vit är denna stam
kronan bär röda blad
sakta stiger sjön upp ur marktäcke
vindar nuddar mjukt vid kronan
rötter breder ut sitt kronhav
mjuk sand är filten han vilar
lyssnande på
ser du varje sand korn
varje korn
ett
livs
historia
är ett sandkorn plus ett
sandkorn två
det är två samt ett
han ser henne komma ur skogen
från östanfjället
en vit varg följer henne
hjortskinnsklänningen följer
mjukt hennes rörelse
så vacker du är
älskade
pärlbroderierna sjunger hennes
väg
fransar böljar i vinden
hon bär en fjäder i hand
han ler ömt
ser fjädern i sin hand
vargen förenar sig med stammen
hon sätter sig mjukt inför honom
ögon vandrar in i varandra
hon lägger sig med huvudet i hans
knäfamn
han förtäljer henne
vägarnas hjul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar