den 14 december 2012

glödbäddar pulserar i gläntan vari solen brukar fläta in fingrarna i kronverken

vari solljusvärmen brukar rinna nedför stammarna

vattna stammarna

vari solkornen gror i rundel

av mjukmossa

lagd runt stencirkel

i gläntan vari månen brukar andas in doften av

solens närvaro

vari månen brukar vagga solkornen i drömsilver

där sover hon

vilken lever i skogen

hon

vilken i en stund av liv

trädde

ut

utr

hetsen

ut

ur

inhägnaderna

ut

ur

schackspelet

hon ligger helt nära marken

inbäddad i mossfällar

skulle du nu ej veta att hon är där

skulle du kunna tro

att hon är

en sten

skulle säkert din tanke säga dig så

det är

en sten

hon sover ej djupt

ej tungt

hon glider

skrider

skulle du se älgen vandra

skulle din tanke säkert likna hennes sömnvandring så

det är att vara en kropp

i tyngdkrafts neddragande

samt ändock

vara strömmande

vinddrag

vattendrag

elddrag

hon hör din rörelse

i huden

sätter sig nu med mossfällen

manteln runt sig

din tanke skulle kanske säga

att hon liknar en blomkalk

en trumpetblomma

hur kan hon likna

undrar du

hon är hon

i hon

hon är hon vilken lever

i skogen

hon vinkar mjukt dig till

glödbädden pulserar i gläntan

hon viskar

var varsam vari du sätter dina steg

vari du lägger dina steg