livet blir vackrare om vi kan
skänka
skuggan det ljus den så starkt
ber oss hälla i gralen
*
säg mig
vad lägger du i den vänstra
vågskålen
är denna en vågskål
en viktskål
vikt av vad
vikt av värde
vikt av tyngd
lätthet
är denna vågskål havets våg
oändlig i skönhet
är denna skål, vågskål en mätskal
vad mäter den då
kanske är den en mätarlarv
det är den nog liknar havets
krusningsvåg
är denna skål en balansskål
ja kanske staven vilken
balansmästaren brukar
paraply kan den ju icke vara
eller
klart jag kan
håll mig upp och ned så ser du
ser du mina stjärnstrålar
vägar
pärlandefnissande flög paraplyet
iväg viskandes
är denna skål en så kallat
gammeldags våg
ser du fiskmånglarna på
marknadsplatsen
månglarna på plats
marknadsplatsen
vad väger de
guld och gröna skogar
eller
gammeldagsvågen har en
ett stativ en pelare
en stam
med en fot med en topp
ser du spiran
tallen vilken klättrar med
lätthet uppför berget
se upp
kottras ropar ekorren samt
finkarna i bergshagar
denna stan pelare har en bärarm
vari skålarna är upphängda
det är sant
somliga vågar
vågar du
vågar hölls hålls i handen
däri var är armen hållarhand
bärarm
i den vänstra skålen lägger jag
doften av den högras
i det mitt hjärta skådat handens
gärning
vid trädet rotkrona
sitter skuggan
lutad till stammen
skuggan bär ej hast eller brådska
i händerna snarare ett lugn vilket icke ger vika
ettlugn vilket bjuder in
trollsländan att slå sig ned på ett av skuggans fingrar
vilket det var
det kan du undra
i markhänder grönskar
sommarfötter
i krona gnistrar snöstjärneklara
skuggan beundrar vännens
skimrande vingar
ser samtidigt ned på sin skrud
sin matta skrud
ja, inte ned så
skuggan stryker mjukt bort damm
samt boss
en droppe ljus når skuggan
skimrar just en droppe av den
matta skruden
skuggan andas in djupt
säg mig trollslända
hör du
hennes stämma
hon vilken sjunger med vinden
hon vilken lever vid floden
i grottan bakom vattenfallet
negligera ej elden
vilken brinner i ditt bröst
se
henne
sväva i skira genomsiktliga
slöjor
tonande
hud
jag släpper slöjorna fria
det gör jag ej
men jag brukar reda ut
vattenfallets långa hår
så kvinnan får bättre sikt in i
flodens stenröster
skuggan tystnar medan droppen
torkar in
skuggan viskar ohörbart nästan
aldrig har jag sett henne i detta
säg mig
är hon vacker
stämman säger mig så
det är hon
så säger trollsländan och
fortsätter
talvandringen vänd till skuggan
säg mig, varför sitter du här e g
e n t l i g e n
här är välan en god viloplats
jo ser du trollsländevän jag
inväntar ljuset
skuggan lyser upp ansiktet
kanske skall vi spela skuggteater
i väntan
skulle du tycka om det
solen har ännu lång väg att
vandra innan bladen kisar ljuset
det skulle jag vilja
låt oss bjuda in myggorna vilka
dansar
likt ett diadem där vid floden
och hon vilken lever i grottan
bjuder vi in
nej
se det
är jag ej redo för till
sa skuggan och halkade nästan ur
vilan
skuggan skyndar sig täcka
ansiktslysandet
så bjuder de in myggorna vilka
sätter sig i orkesterdiket
däri klövern växer
däri smörblomstren odlar
smultrondoft
åkervindan ler till kattfotens
mjuka tassar vilka spelar viol violin
utan att skuggan hinner uppfatta
det
sätter sig kvinnan ned i den höga
grässjalen
och följde skådespelet i
förtjusning
vad spelet handlade om
hur spelet vandrade
det vet väl egentligen endast
stammen vilken tar emot alla bilder
så susar bladen stilla i
applådernas trumvirvelpinnar
kvinna harklar stämman
säg mig skugga vad längtar du
till
att du skall fylla kalken gralen
med ljuset ur dina ögon
samt fukta läpparna dina med det
jag var
innan jag steg in i är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar