mjuka tassar sveper in
västan ifrån
ur sefyrs kupade händer
har du hört isarna blixtra denna
natt
ur isis ögonrymder
hon rörde vid
ett av ordseglen
vilket bar skeppet
och ekarna de helgade ställde sig
i ring runt den trettonde
kattugglan landar i pärlgrenens
natthand
sade till hon vilken vandrar i
natten
se närmre in i pärlgrenens liv
hon sade
jag minns stjärnträdets
kristallblomning i strålande blå
issafirer
nu har bladen dragit sig samman i
begrundan
pärlor
tårar
vem är det vilken gråter i
stenarnas by
kanske är det stjärnträdet vilket
ur droppar sänder trådar
spänner tyrådar
vävram är det ej
sätt dig här vid harpan
spelka för mig en stund
kanske den vilken gråter
förtäljer dig orden
kattugglan sitter lugnt
lyssnande
och hon vilken vandrar i natten
planterar den första tonen
så svävandevacker
in i jordens sakta
vaknande dröm
tanken är en sparv
i askens vänstra grenvinge
vattnar askens rötter med
silverbladskanna
fingrarna vandrar i nattens
stilla
tysthet
gråten stillnar
en gestalt skimrar
av tystnadens skira anslag
är du himlamanet
är du havsmanet
är
du
jordemanet
den skimrande böljar
ljusböljar värme
vare
sig
det ena
vare sig det andra
vare
sig
allt
här har jag levt så länge vi kan
minnas
jag och många fler
vakat vid eldar
vid stenar
vid stjärnor
viskat ordporlande bäckar
in i mottagande hjärtan
jag tappade
ett
ord
djupt in under stenarna
ordet satte sig fast
och vi alla har föresökt lirka
ordet ut
men ordet var inkilat
så kom du
begyunte röra vid
pärlornas strängar
och se
här sitter ordet
lyssnande i hand
hon vilken spelar i natten
skimrar i leendeljus
ser folken runt sig nära
kattugglan stannar
milt
strängarnas vibrationer
ja
så är det
alla är här
närvarande
när
var
ande
mjuka tassar vandrar vid hennes
sida
in i boplatsens väntande hand
hon rör vid eldens glödbädd
sätter sig med katten i knäfamn
och katten spinner sagor in i
hennes sömn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar