barnet klättrar
uppför stammens ringar
till grenen vilken viskar
kom
barnet sitter
på bärgrenen
är ett med ringen
grenen bär en
gunga
vaggar barnets själ
i andeljus
fram och åter
vägen är
i ljuset av vårt växande
regn
snö
vatten
tårar
egentligen är det omöjligt att
särskilja
de egna tårarna från helhetens
tårar
finns egentligen egna tårar
de väver in i varandra
det är en ljusvandring vi
befinner oss i
en ljusvandring vilken kan liknas
vid födelsens vackra skeende
ja, det gör ont att födas
samtidigt är det en viljeimpuls
ur födsloviljan
vilken säger
min vilja är att leva min stund i
jordesfären
sömnbladen har verkat
lindade sidentrådar
om
o moder
tala till mig
i
kokongen
fästes i hasselns
fingertoppskänsla
de tog min kropp
själens rörelse
in i andens ljus
undervisade mig
om
o
moder
låt mig uppleva
den
jag
är
hon sade
genom dem
stjärnbröder
stjärnsystrar
hon sade
min stämma är mild
är stilla
överröstar ej
stiger upp
faller över
är i
min stämma är mild
ändå kan du uppleva den brusande
hög i styrka
se himlastormarna
de viner
de ylar
ändå
är deras tillstånd det molnen
visar dig
stilla
medföljande
är himlastormarna det min stämma
är
förenad med himlar
med jordar
med allt det vilket är av synligt
vilket är av så kallat osynligt
osynligt av det tanken den isolerade
ej kan förstå
tanken i urkällan är en
dialysapparat
är ett himlavitt hjärta
vari alla ådror är förenade
så viner tankarna
himlastormande
ett stilla regn
så andas våren sommaren
ett stilla knoppande
regndroppar kyssta av innerlighet
ett stilla snö
faller mjukt bäddar in
orosstegen
stigarna
spår vandrar runt boplatsen
hitom bortom
till från
spåren är
även i de stunder regnen
snön
bäddat in spåren
stigarna
somliga är frön
knoppar
groddar vilka spirar i eldens
glöd
kyssta av vår
av sommar
av fördjupande höstdaning
in i kristalltoners klarhet
tanken tänker; jag borde
tanken säger ej
jag borde
det är en inlärd fras
frasering
frasande kjolar
sidenkjolar
döljer fötternas glasskor
sidenkjolar böljar
i balsalens marmorådringar
kristallkronor
skimrar
kristallkupoler
tystnaden bäddar in
kristallågor andas skimrande
strålande
tanken tänker i hjärtats glöd
däri tänker tanken ur hjärtats
tempelträdgårdar
däri
viskar tanken
du
är
jag är i kärlek
det tänker i kärlek
hon upplever i kärlek
hans vilja är i kärlek
alla dessa pärlor
i skålen
i gralsskålen
drejad i kristall skimrar ögon
fördjupar tanken in i renade
känslors
vävande
väv
ande
trådar
så många ord är sagda om vem jag
är vem jag inte är
själv har jag bjudit in orden
kanske för att se
det vilket ögon ser
så att jag kan förändra det
vilket lyser oävet i mötandes
upplevandeögon
och kanske är det du säger
det vilket är
och kanske är det som du säger
men, mitt liv har en annan
verklighet
jag kan inse att det kan inge
förvirring
att jag ej känner
vet vad jag känner
vad andra känner
ett barn väljer sina föräldrar
ur djupet av sin själ
ser vandringen
allt har en mening…
bekräftelse är ett av det första
bekräftelse
bejakelse
barnet blickar in i
modersfadersögonen ur barnets uråldersvisdom
är jag den jag är
är du den du är
är
vi
ett barn vilket ej erhåller denna
bekräftelse
lär sig anpassning
lär sig intensivt inlyssnande
ty barnet vet handens hårda
ett embryo vilket ej är önskat
matas med detta, oönskad är barnets näring
ett spädbarn vilket får bekräftelse
genom fingrar organ vilka är där de ej skall vara
lärs en sällsam bekräftelse
vilken lindas in i tystnad
ordlös skräck ty detta kan barnet
ej förstå ut ur sitt hjärta
ut ur de hjärtan barnet alltid
ser, ty barnet är ej separerat från världen, barnet är världen.
ett barn vilket ropar
hjälp
vilket får slag istället böjer
sig inåt
barnet blir
ungdom
slagen viner vidare, hårda ord
negligerande ord, nedvärderande ord, hjärntvätt kanske det kan benämnas.
var gång den unga själen höjer
sin svaga stämma; så här upplever jag det… så är det ej
barnet blir på sätt och vis
korsfäst vid den optimala förståelsen av att de vilka gör så måste göra det för
de, ja. egentligen den optimala förståelsen av beteenden, barnet blir en
ypperlig försvarsadvokat för medvaranden dock ej för sig själv.
inte kan de hata
hat finns ej i barnets värld
våldtäkter ofredanden.
ja, vi kan så känna i stunder av
liv. handgripligen har detta skett
en lärostig – ja och visst
förstår jag i klart ljus
ty de har vaggat mig i kärlek de
har lagt helande omslag
de är de vilka vakar över med mig
och kanske är det som du säger
men, mitt liv har en annan
verklighet däri känna är snuddandet av uppleva
där sökandet har upphört ty
sökandet leder till det blinda finnandet, det blinda kännandet. den blinde
upplever den blinde har skärpt sina sinnen. då jag skriver blind är det
tungtöcknets blinda vilket kanske kan benämnas fanatism.
sarghänderna; jag talar om
råheten
ty råheten har bränt min hud
brännmärkt mig
tidigt steg jag ur kroppen; det
är så vi gör
detta för att uthärda
tidigt tröstade jag kroppen höll
armarna om mig samt vaggade
vaggade den med helandeblad
ett barn vilket ej bekräftas
en vuxen vilken ej bekräftas
varför flyr vi bekräftelsen
varför görs den ful
ett barn ett liv vilket ej har
bekräftats
har behov av bekräftelse
ända tills livet ut ur barnets
urkärna kan säga; jag bekräftar mig själv
bekräftelse är
vindens vattnets alltets, alltet
rör vid kinden ögonen
rör vid
rörelse är handens fingrarnas
lätta smekning
ty allt annat bränns är svårt att
begripa tyda fatta
rörelse är själsupplevelse
sinnesrörelse
med andra ord yttre samt inre
berörelse
alltet rör vid
vilket väcker plantan till liv
inifrån
nu i är
vad jag är
vem jag
spelar egentligen inte någon roll
så länge jag ej spelar teater i
det dagliga livet
sannhet är
är
vad jag är
vem jag är
spelar egentligen inte någon roll
så länge min verkan, utverkan ej
är till skada
vi skall
alla
kunna leva i
samt med allt
vara ej medberoende av om detta
ord har många klanger
vari de negativa perspektiven
under senare år starkt lyfts fram
därför säger jag medvarande
medlevande
detta skeende lever elementen i
det är detta elementen gör samt
undervisar oss i
vi skall alla kunna leva i samt
med allt
vilket elementen gör utan att ta
över utan att tillverka beroende
utan att upphöra
detta sker då vi är
då vi stigit ut
ur
personlighetsskalet
det är detta den goda pedagogen
gör
den objektiva kärlekskraften
vilken har skolat sig själv in i
sitt själv
det är
vi skall alla kunna leva i samt
med allt
vilket elementen gör utan att ta
över utan att tillverka beroende
utan att upphöra
detta sker då vi är
då vi stigit ut
ur
personlighetsskalet
det är detta pedagogen egentligen
borde se samt leva i
i mötet med barn
detta är ej att överge
grunden
kärnan
sitt hjärta
livsinsteget livsimpulsen
födslodrömmen
det är att
instiga
samt uppstiga i
är
ära vare oändligheten
jag anar att den kunskap jag i
alla mina vandringar ”sökt” se utan att egentligen söka är djupen vilka är
höjderna
människans
allts
mitt
djup
vilket samtidigt är höjderna
ty hjärtat har jag alltid sett
ser jag
det är detta vilket gör
allt för virrande
många har sökt se mig
se samt tolka tyda mig
många har sett min förvirring
lagt den i känslornas skål
den förvirring vilken egentligen
är den förvirring jag upplever
känslor
hur kan vi veta vad känslor är
känslor är ej vetande
anden vet
känslor är kanske elementens
rörelser
vilka stiger in
renade
klara
i total närvaro av väsendets
helade klang
vari känslor är
upplevande
upplevelse
upplev ande
däri begären ej styr håller i
ratten
däri behoven andas befriade den
kroppsliga tyngden
negationstyngden
vari tyngden stiger in i nåd
ja beundrar gör jag
har beundrat män jag mött
samtidigt ser jag nu att beundra
ligger nära begrunda
be om grund
om grund be
så ser jag tomheten
paniken vilken rusar fram ut ur
aspekten av att veta att jag skall kunna säga det och det vill jag göra
egentligen är kanske den tomhet
jag ser just: är
allt har en mening…
det finns en mening i allt det
vilket sker, detta finnas kan uttalas i är
eroderade skodon
eroderade marker
nötta av varandra
det nötta kan sägas vara utnött
utnötta
ordet uttröttad ligger mycket
nära utnött
i det uttröttade tillståndet
lägger du dig till vila fröet bäddas i jordbädd
därför är vilan av godo för din
lekamen
du vilar för att fröet skall
spira
fröet kornet har ett skal
skalet är ett hölje
fröet grodden har ett öga ur
vilket plantan gror
ur origots öppnade universum
spirar livet
skalet är ett hölje
skon
skodonet är ett hölje
din tanke höjer harklande stämman
och var är skodonets öga
skodonet ler mjuksvarande;
kanske vari du trär skosnöret
samt knyter det till ögla
eller kanske däri du sticker
foten
eller kanske vid tåspetsen
nåväl skodonet är ett slags skal
marken är ett hölje ett slags
skal
skodonet samt marken nöts ”mot”
(ej i motsatspol) varandra
inom citationstecken ”mot” ty
detta är ej en strid en kamp
det hårda blir utnött
detta för att jämnstegsrytm skall
uppstå
allt detta ur erodera
kanske sker detta för att
asfalten skall lyfta
det finns en mening med allt
i allt
sätt dig här hos mig vid spisen
tag av dig dina vantar
låt oss hänga dem på spiselkroken
till tork
vantar kan vara mycket
stickade vantar är väldigt lika
i mönstret flätade korgar
oftast är vantar stickade i räta
samt aviga
stundtals med resår runt
handleden
tumvantar
tummade ark
fingervantar
fjärilsvingar
så finns det vantar med
komplicerade mönster
flätmönster
ja vantarna dina kanske är korgar
gärningskorgar
just nu
stelfruset blöta
hon lägger pinnar i spisen
snart knastrar gnistorna och
hettan stiger
ja
det finns en mening i allt
så till vida ni ej sätter er på
tvären
är motsträviga stiger in i
motsträvighet
sandpapper gör ytan mjuk
olja smörjer den len
det finns en mening i allt så
till vida ni ej sätter er på tvären
är motsträviga
strävar emot mot
vantarna börjar droppa
börjar sakta tina
det låter lustigt
droppen faller till det glödheta
järnet
fräser
ångan stiger
stiger upp
avdunstande
det där
motsträviga kan liknas vid ångan
det avdunstade
ja just det
säger din tanke
det blev inte någonting
hon ler mjukt
för att dropparna
ej hänger kvar i luften
innebär detta ej att meningen är
borta
meningen kvarstår
med en viss fördröjning
doften är i din hud av detta
så är det med det
och vantarna dina är torra
och vantarna dina är varma
barnet såg djupt in i dem
deras vackra källor rena
förstod ej vad oljebältenas slag
var
sömnbladen lindade de upp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar