i oändligheten svävar bubblor
barnen står i regnbågsängen
trådar har de
barnen tvinnat
snott
snoddar
samman till öglor med skaft
ugglemor vidgar ögonen
njuter av barnens skönhet
rena
hjärtefrid
barnen blåser bubblor
regnbågsbubblor
i oändligheten svävar bubblor
vad är dessa bubblor vilka svävar
vilka landar i gräs
i grenar
fäster vid
fäster fester livets fester
fästen
dessa bubblor är sångerna
är drömmarnas längtansvilja
du känner dessa bubblor vid namn
liknande
luftbubblor
det vilket lever i andedräkten
är du medveten om var du sätter
dina steg i snöängen
så sade vi
varje steg är ett korn
är en planta
är ett frö
så är varje bubbla
är du medveten om var du sätter
dina ord
din andning
är detta ett märkligt samtal
nej
det är ej ett märkligt samtal
ty varje andning är ett moln
ett sagoknyte
vad lever i dessa moln
lycka frid glädje lugn kärlek
samt de så kallade motsatserna
hur upplever alltet de så kallade
motsatserna
kan du lugna
kan du hela
kan du vara balsam för själar
balsam i omvarat sinvara
just
genom
din andning
var medveten om
var du sätter din andning
hon vilken rör i kitteln av järn
den rundmagade på trenne fötter
med staven av ene
med vackra insignier
hon vilken är omgiven av
nio snöleoparder
ber vita
tjugoen vita möss sätta sig visd
elden
förtäljer för dem alla
bubblornas saga
det var en gång
det är en gång en natt vilken ej
var som alla nätter
ty denna natt var
är
dag
allt var mörker
isarna var svarta
blanka
sjöarna vilka ej bar is liknade
tjära
skulle ni gå därpå skulle ni
sjunka
ty sjöarna var
är vatten
stjärnor var fjärran
ansade vekarna i lyktorna
putsade prismaglasen
och meningen var att denna natt
var är natt
vilken var är dag
hon rörde ett varv i grytan
ännu en ring steg
barnen huttrade i skogsfällarnas
mosstäcken
ronnnan steg dropplika upp ur
jorden
hennes hus svettades svarta
droppar
hur det nu kom sig
så var icke barnen rädda
fylldes barnen ej av skräck
lugnt satt de i mossfällarnas
höljeshänder
träden kunde de höra
även om träden stodo helt stilla
pelare
av vakansvishet
svagt kunde barnen höra träden
susa lugnande ord
de orden var det vilka omfamnade
rädslan
hon rörde ännu ett varv i grytan
med staven
ännu en ring steg upp
en månstrimma syntes skära upp en
strimma ljus
i den svarta tältduken
ljus skimrade in
nu syntes genom markhuden hennes
hjärta skimra
hon upplevde det svarta
viskade
det är så
snart är det över
för denna gång
barnen vände ögonen in i
skimmervärmen
fylldes av denna värme
andades en aning djupare
vid varje andning
hon rörde i grytan med staven av
ene ännu en gång
ännu en ring steg upp
ur barnens munnar steg små
små
bubblor
ur deras hjärtans renhet
bubblorna nuddade vid strimman
månstrimman
fylldes av regnbågsljus
i oändligheten svävar bubblor
var det så
sade mössen andlösa
samt steg in i det tjugoandras
tredje
snöleoparderna
spann ur natten
dagens vita öar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar