stjärndroppe
faller
stiger in i
hav
oceanen vänder
sitt ansikte
till
sanden solvarm
omfamnar fötternas
bara vandring
havsvingar är så klara att botten
synes
stenar
mjuka runda
koraller
svävande maneter
klippor reser sig upp ur havet
sträcker händerna
in i moln
plockar
plockar ögonblommor
räcker dem till kvinnan vilken
vandrar i sanden
då och då vänder hon ansiktet in
i vinden
hon sätter sig stilla
med tårna i hav
tåblommor dricker vatten
i vasen av glas
klart hav
hon märker ej
nattens insteg
hon är
samt är så fjärran
stjärnslöjan sträcker sig över
henne
stjärndiadem
sluter hennes ögon
det susar
hav
hav sjunger in i hennes
ögon
vyer
av
folken
folken levde helt nära havet
kanske säger din tanke dig
i sin villfarelse
haven
och detta är ej yrsel
är ej
villfarelse i bemärkelsen föra
bakom ljuset
genast hamnar vi in i detta;
”föra bakom ljuset”
i gängse språkbruk är ju detta
lögn
se närmre: föra – bakom – ljuset
du ser ett ljus
fråga dig vad detta ljus är
är det en stjärna
en sol
en måne
en eldskål
gryning
uppklarnande skyar
ljusstrimma
skär hål
i pansarmantels
stålgrå
ljuset viskar dig
till dig
stig in
välkommen in bakom mig
låt oss se vem som
stöpte ljuset
vem tvinnade veken
och så vidare fram till
vem tände mig
vandrar vi ännu längre bakom
skall vi se eldskålar
olja med mera
ljuset upptänder mörkret
villfarelsen
detta är ett vackert ord
tanken vill fara
det är ej ett hot
är ej illamenande
illavarslande
det är tanken vill fara bakom ljuset
detta för att lära sig ljusets
tillkomst
dessa folk levde helt nära havet
haven i sett huru vackert havet
andas ljus
det tanken lagrat i minnesasken
är kartorna vilka visar att havet
är hav
haven
många vatten
dessa folk levde helt nära havet
i grottor
i klippor
havet skimrade och detta skimmer
gav ljus
detta ljus är att likna vid
norrsken sydsken östan västansken
detta
folk levde helt nära havet
de snäckor vilka stigit upp ur
havet
bar de runt vrister
runt hals
smycken givna av hav
i snäckorna kunde de uppleva
pärldoftens pärlemor
de snäckor vilka var är musslor
använde de till skärverktyg
stundtals malde de skalen till
mjöl
tillredde detta till
helandedrycker
de levde på det havet gav
tång
samt andra växter
sakteliga började de fånga fisk
eller var det fisken vilken gav
sig till dem
av fiskens ben
började de göra nålar
av senor trådar
de knackade stenar till varandra
därvid uppstod gnistor
elden gavs dem.
vi kan förtälja länge samt väl
detta folks saga
de begynte göra landvandringar
och visst är det sköldpaddsvisdom
se åter sköldpaddans skal
se allt det skölpaddan gör
ja
detta är sköldpaddsvisdom
hon sätter sig stilla
med tårna i hav
tåblommor dricker vatten
i vasen av glas
klart hav
hon märker ej
nattens insteg
hon är
samt är så fjärran
stjärnslöjan sträcker sig över
henne
stjärndiadem
sluter hennes ögon
det susar
hav
hav sjunger in i hennes
ögon
vyer
av
hon ser sina vandringar
ser drömmarna
om
närhet
eld brinner
blåses ut
ångan är det vilket blev
och det kan vara vackert
doften
av
det vilket ej blev
det vilket ej var
samt ej
är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar