mjuka rörelser följde av
skymningsögats sakta slutande
i förstone trodde han det var
soldis
ur dagens hetta vari gräset sakta
steg in i
det hon målade i sepiatoner
dessa toner vilka hon så högt
värderade
hon hade sagt honom
låt oss vandra in i markerna med
grova kängor
snöra våra stigar
uppleva hur stegen stängs inne
uppleva hur detta hårda skaver
våra fotböner
så gjorde de
så kom det sig
så kommer det sig
och han kan ej beskriva hur detta
är
hur detta var
hur skall hur kan marker kunna
förtälja oss detta
på annat sätt än genom vissnande
hon löste snörningen
tog av honom kängorna
smorde honom med saften av
helandeblad
tog av sig de kängor hon bar
ur ränseln hon burit med sig tog
hon fram
mjuka stövlar
låt oss vandra i dessa i det
natten vandrat
cirkelns stjärndans
kängorna
de grova lindade hon in i duk av
dubbelvävd kypert
höll dem i eldens rykande
helandeörter
återbördade dem till jordens
händer
avtrycken läktes med ens
insikt
i den tidiga gryningen
hade hon väckt elden ur glöd
strött tobaksblad i de fyra
vägarnas mötesfält
så drog de på sig de mjuka
stövlarna
vilka mjukt rörde marken
vilka mjukt följde deras
fotböners viljor
så vandrade de
medan de vandrade löstes
stövlarna upp
de befann sig helt i stegen
hon viskar stilla
innan hon upplöses i
skymningsfallet
detta är
sepiatoners
mjuka
tystnad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar