hur kan det heta;
håller dig i ett järnhårt grepp
järn rostar
rosten liknar
lagda isblad
kristallationer
kristaller
liknar askflagor
liknar
hur kan något likna
järnhårt
rost
smältande av
*
driver du med mig
driver vind
driver stormar upp
driver sand
driver frön
driver korn
drev du
drevet samlas driver upp fasan
fasanen
fasan flaxar upp
fasa
drev
driver
driver motorn runt
bromsa
drivknuten
knutar
knut i din handvävknut
gordisk knut
driver du
med
mig
*
mitt ibland stammarna synes en
låga skimra
är det en låga
är det en stjärna
är det ett hjärtas bön
hon följer skimret
kvinnan vilken vaknat i
rimfrostrosendalen
är i upplevelsen av att detta
skimmer är en utsträckt hand
vilken mjuk omfamnar hennes
eller kanske är det en lina
vilken drar henne till sig
allt närmre kommer hon
står slutligen inför en
grottöppning
vilken bjuder henne stiga in
lågan mitt ibland stammarna
skimret stjärnan ett hjärtas bön
är en eld i kretsen av stenar
vilka i skimret av eld
är rosor omfamnande värnande
elden
vid elden sitter han vilken ej
släpper hennes hand
ögonen är milda ansiktet är
visvackert
han hjälper henne sätta sig ned
nu släpper han handen
reser sig lägger värmande mantel
runt hennes axlar
gångarna är många här draget
visslar stundtals
han häller upp värme i lerskål
vilken han lägger i hennes händer
hon befinner sig i förundran
glömmer drycken
varsamt rör han vid hennes
glömska
drick
hon dricker
värmen sprider sig
det bleka ansiktet skimrar
rodnande
han lyfter skålen ur hennes
leendehänder
tysta vandrar de betraktelsens
närhet
låt mig undervisa dig
visa dig undrens väg
*
i hennes vackra vinterträdgård
växer spår
luta dig närmre vandrare
blicka in i det vilket är runt
spåren säg mig vad du ser
gnistrande blad i finaste
filigran arbete
skapade av smeden smyckemakaren
luta dig närmre in i spårens
sammanpressade
ja, vad annat är dessa spår
i hennes vackra vinterträdgård
andas ändock
det tystnaden skänker
vad hör du
en upplevelse av upphöjt lugn
andakt
i hennes vinterträdgård andas
träden vita
lyft blicken i det solen rör vid
grenarna
bländas du av
svävar singlar frigörs
glimmandegnistrande fjun
upplever du
vilka når din kind
smälter in
vilka når dina ordspann
läppar
smälter in
hur kan då klanger ljuda falska
och träden andas ut skönheten av
sina inren
in ren
låt oss vandra vägens ren
ren är dess vita gnistrande
dunbädd
bäddar in våra steg
i hennes vinterträdgård växa
träden
hur länge får träd vänta
innan dess frön gror
hugger du ned ett träd med dess
löfte till dig
plantera skottet ur ditt hjärta
vildmarken är hennes trädgård
så är vi alla trädgården
i våra händer lever
värnandegester
ur hjärtat klingar ej toner
falska
kan du se mig
kan jag se dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar