vindmakaren
den vilken lever vid klippgrottan
helt nära havet
sömmar segel i vakarnattens tända
ljus
havet sjunger stilla varsamhet
i det isen virkar spetsar
ur stjärnmönster
var och till ilar små snökorn
över isens blankpolerade golv
vindmakaren ler
till andedräktens göranden
så vackert ni isdansar
prinsar och prinsessor
vackra är era skär
piruetter
blås ej så hårt
ropa de med rosense kinder
vi övar ännu rörelsen i vinterns
nyöppnade blad
vindmakaren nickar
lägger stygnen tätt samman i
langett
många segel är nu sömmade
säg kan ni skära ytterligare till
snurra
sländpiruetter ty tråden börjar
ta en ände
vad ska vi rulla tråden på
vi rullar tråden på det vilket
blir då ni i glädje rullar runt
de ler alla i skridskoiverns dans
vad skall du ha alla segel till
jag skall icke ha seglen
seglen är nog dukar mer till dem
vilka skall ha dem
jag ser dem nalkas däröver med
facklor i händerna
vilka är det
det är
folken med vita mantlar
seglen
dukarna är till tälten de skall
resa i
i denna natt skall ni se seglen
dukarna bli skimrande tält vilka
värnar om
sagoskeppens hamnar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar