i de oändliga oceanerna av
vävande trådar
förenas allt det vilket är allt
det vilket icke är samt är
de sade aldrig
sade ej:
världen skall gå under
de sade:
se din hand
en hård samt en mjuk sida
den hårda är ej hård
den mjuka är ej mjuk
dessa är ej begrepp
dessa är de vilka bär
bär i kärlek
de sade:
den hårda tanken
skelettanken
huvudets tanke
skall sjunka in
hjärtvärlden skall framstiga
hon vilken gömdes stiger fram
och detta kan benämnas världen
människodalen vänder
detta är handens rörelse
och detta under är undrens
rörelse
mirakelinsikten
i människotillblivelsens
instigande i
be
om
grepp
det vill säga
du ser med helade sinnen
din människogärning
*
så är det sade hon
sätter sig helt fridsstilla vid
elden
kan ske
säger hon samt lyfter en
glödsticka
tvinnar några räta maskor i
jämvikt med avans
så är det
de vita fjärilarna spann trådar
ja, jag talar omväxlande då samt
nu samt fram i ljuset av då i är
och kanske någons tankevilla
säger sidenfjärilar är ej vita
då säger jag genast
ej genaste vägen
vidvandrad är jag
de vita fjärilarna har jag dansat
med
ja den tanken
vill
vill är ej vilja
kanske någons tankevilla
säger sidenfjärilar är ej vita
då säger jag genat
se de vita fjärilarnas vingar
och säg mig vilken är den färg du
ser
och är den färgen den i bestämd
form
ja
vilken är
din upplevelse
och är denna upplevelse vilken
eller vilka
låt oss återvända från denna
tankelek
de vita fjärilarna spann trådar
de bar ej vattenspann
drog ej stjärnspann
de
spann
vävde skira tyger till svalka
till värma
vita sidenjordar böljade böljar
böljade i följande av hennes
kropp
vita fjärilar
sidenfjärilar
snöstjärnor
svävar
böljar
i universum böljar trådar
se icke spindelmors trådar vara
klibbande otäcka skrämmande
tecken på ovårdnad
se spindelmors trådar
näten
människa du efterfrågar drömmar
varsel
drömsvar
bejakar du drömmen hon väver ur
ditt hjärtas brunn
bejakande böljar trådar i universum
vita sidenjordar skimrar nattens
bön
mildvindar skrider in
det vita
den vita
de vita sidenjordarna sjunker in
ett ekollon föll i en jordkruka i
en källare
i mörker
ekollonet spirade ur grodden
vit vitt är ekollonets ansikte
hjärtblad stängel
hon finner krukan lyfter
jordkrukan in i ljus
ekollonet plantan
vad sker
ljusfingrar rör vid plantan
målar plantan grön
snön
snöstjärnorna smälter in
vattnar
befruktar jordebladen
då möter blir i mitten
åter rör hon vid elden
gnistor virvlar upp
eldfolken uppfyller hennes ögon i
glädje
kysser hennes berättarglöd
hon ser in i mig
du skrev det vita skalet
ser du den vita sköldpaddan
skalet är nu fyllt av möjligheter
och hon hör det ohörda i det
hörda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar