den 4 december 2012

månsilversjön

kallar henne

i nattens drömögon

trädens stammar

följer henne

ställer sig i ring

runt

gläntan

vari han väntar henne

de tvagar

sina tankar

i månsilverlotusen

stiger in i hjärtats händer

*

de målar hudarna med

jordbladens färger

med droppar av eld

givna

ur morgonsolens skålar

ur aftonsolens skålar

penslarnas mjuka är

av skogarnas steg

de har ej vandrat över

de har vandrat med

de målar hudarna

i kommande

av var

i är

*

slätterna ligger med slutna ögon

under husens fyrkantsskov

under asfaltens bultande hjulspår

med vitna huggna stre34ck

vilka suckar

mitten

här och var

med mitträcken

till hinder av handmöten

då och då höres byggnaderna dra

darrande suckar

dessa minns händernas hantverk

husmakarnas ännuseende ögon

fönstren blickar ut

med nedslagna vingar

gardiner rör vid gardiner

ett barn står vid rutan

så vackerinramat är barnets ansikte

ser in i stjärnhimlarna

barnet vet

slätterna ligger med slutna ögon

inom ögonen vajar gräsens plymer

stiger bergen höga klippsteg

gäspar stort

ravinen öppnas

ögonen tåras

vattenfallet kastar sig vilt fritt ut

över ögonranden

fyller ravinens törstande eldsand

han ler

kanotmakaren förfärdigar kanoten

av spända hudar

bär ännu hennes tillredardoftande fingermjuka

han målar cirkeln i fören

förenas med flodens rörelse

endast du vet vari hon väntar mig

de lämnar ravinen

når porten med de vakande klippornas resta händer

han bugar med handen över hjärtat möter han blicken

av hon av han

kanoten följer vägen under deras handkupol

när hjärtängen

där de vilda fria betar vishet ur markerna

kanoten landar vid roten av

hans väntande stig

han lyfter stegen in i sin hand

sluter ögonen samman med slätterna

solöga öppnar sin vita pupill

guldblad stiger upp ur botten

han ser dem stå i floden vaska efter guld

floden rör vid fingrar

pudrar fingrar

hetsen griper an

av detta vredgas guldådersögon

guldet sjunker djupare in

djupare

detta är ej viljan

lyssna till vinden

se edra ryggar ploga fälten

med edra hjärtan öppnade

vattnande spirandefältens hjärtsvar

solöga öppnar sin vita pupill

guldblad stiger upp ur botten

han skymtar ett ansikte i pärlljus

vinden för ljudet av tingshas

av fingercymbaler

så vacker mjuk dansar hon med skira slöjor

höfterna röres mjukt

ansiktet ler

genom fotvalvens porlande bäckar

upplever han ett hjärtas sång

den vidvingade rör vid hans stillade sinnen

tänder elden i den ritade cirkeln

timjankvistar renar hans andning

stäppsalvia renar hans panna

den vidvingades vingar stryker av honom vandringskläder

bjuder honom in

cirkeln värnar hans drömstig

elden brinner i nionde

varvid en droppe stjärnvatten fuktar hans läppar

glöden andas i tvenne

i tolfte fuktar en droppe stjärnvatten hans stämma

han upphöjer stämman in i sång

glöden lägger i trettonde

kol i hans hand

res dig

vägen är öppnad

han målar på bergets väggar

vägen

genom fotvalvens porlande bäckar

upplever han ett hjärtas sång