stormar kan virvla
kan rusa
skeenden kan rusa virvla skena
rasa
kan rulla
ur isen rullade stenar
fjällvidder
alpacka värmer frusna
alper viker upp
snö ögons vita
gnistrande
en knall höres
vems skri väckte denna knall
snömassor
väller virvlar välver
kröker stammar stenar
resta
ser du noga in i snömassornas
rörelse
är detta
dessa snurrande ekerhjul
ekandehjul
massorna täcker allt
lägges stilla
stilla
du kan höra
nu
det sista snödunet
falla
ur isen rullade stenar
vandrar du i ett nedförs slut
nedförslut
vari stenar runda ligger
så rullar stenarna av dina steg
sv din rörelse
för se innan du kom låg stenarna
i solgasset
du halkar du slinter
stenarna kupar om dina steg
dina fötter
reser dig in i balans
innan du kom låg stenarna i
solgasset
lapade sommardofter
kanske var stenarna i den stunden
gaseller
vilka med lätta klövar flög till
vattenhålet
i vida hopp
upp
ned
ned
upp
lätta gaseller vilka med lätta
klövar flög till vattenhålet
var runt klöver växa
kanske blickade gasellerna
stenarna in i fyrklövervägar
zebroro talte med skatorna
vajandes i nordantallar
i nordanvinden borea ohions
händer
handskålar
det vitas ingång i
det svartas
det svartas ingång i det vitas
berget förenades med samtalet
förtalte ingångens utgång
utgångens ingång
ja
se
berget härbärgerar tvenne
i den stunden lyfte flocken
ibisstorkar lyfte den fallna
slöjans stillastående
mötte örnens svävande följande
vingar
skådade in i örnens skarpa blick
varvid de såg mannen bära en
kvinna in i
klippornas örnhäng
han smekte håret från hennes
feberheta panna
bryggde helandeörter
vilka han baddade såren med
vägarna hade varit
så fyllda med snubbeltrådar
ja hon var blödande hud
huden hennes var ett sårtäcke
andningen skälvde
han bad henne stanna
förtalte henne
stormarna
isarnas vägar
i dvalan hörde hon hans stämma
måla stormarnas lyftande
sjunkande
hörde havens vrål
stiga in i jämn andning
såg rivande klovågor
slå ut i blom
bli spegelblanka
bladvyer
såg isarna läggas
gnistrande
hörde solgryningen smälta isen
svartisens täcke
hörde stenarna rulla
lägga sig
ja
detta visade han henne
allt medan han höll hennes hands
utslagna hopp
stormar kan virvla
kan rusa
skeenden kan rusa virvla skena
rasa
kan rulla
ur isen rullade stenar
ännu visste hon ej
lev med denna bild
allt är stillhet
total stillhet
i denna stillhet
kan du uppleva toner
samt ej toner
er till det du är i
innan du väckte stillhetens bild
kanske ljudet är mjölnaren vilken
släpar säckar
är ljudet kanske
cikador
syrsor
stig in i stillheten samt se
se alla konturer lyftas
ibisstorkar lyfter den fallna
slöjan
möter örnens svävande följande
vingar
stig in i stillheten samt se alla
konturer lyftas
näri de faller ned igen
är allt blank siden
ett oskrivet ark
så är stillheten detta blanka
ja
du kan likna detta vid havets
spegelblanka
djupt inom dig vet du
att i djupen är
rörelsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar