vissa ord skriver jag ej ty de
vore besynnerliga att uttala
kanske är det så att djupt i mitt
inre
kan just uttalandet
frambringa dem i styrka
en styrka vilken är en slags
eldstorm
eldstormen brinner i mitt inre
den har gjort så länge
stundtals sänker den sig in i
spinnande
i de stunderna andas glöden
flämtande
i upptäckten av
hur vida de svedda markerna är
hur svartnade de är
jag vet att tårarna
vattnar dessa marker
tillåter
askan
sjunka in
i knoppande gryning
en gryning jag i mitt yttre har
så svårt se
det finns ord
jag ser en strykrädd hundvalp
vilken viftar på svansen
inför varje
liten
ansats
till
seende
av
jag är en strykrädd
vilken viftar på svansen
inför varje liten uns av kliande
bak örat
är det så
ja
kanske
och u har jag vandrat så många
steg att det ej spelar en roll att uppbära
det är vad det är och jag är
kommen iakttagare
lyssnar in i vinden
hör den annalkande
stormen vakna
jag förtärs
inombords
av utombords
en gång steg de
träden upp
en gång steg vi upp
bredde ut rötterna vida
och stjärnor syntes glimma
i morgonstundens ännusömn i
markerna
kronorna
var drömmande moln
ännu
fyllda med kvitterkorn
av träden blev menhirer
cirkeln fullbordades
landbroar lades
triliter
det är helt visst så att havet
andas allts färger
molnen seglar
havet skimrar moln
havet är en havsduk
en pannå
kanske
kanske ej
kan
ske
vem håller penslarna
vem håller skaften i vävramen
vem är spolen
vem är skytteln
vem fäster strån med silverring
vid skaften
vari är färgskålarna
vari är härvorna
vari snurrar vindan
vem är
vad är
havet är en havsduk
duken lades över ansiktet
finmejslade drag
över ansiktet lades duken
du kan ana ansiktslinjerna
ansiktet är ett hav
det finnes de
vilka ändrar sina ansikten
vad månne livet sina
ändrar sina ansikten alltefter
det dessa möter
i mötesregnen
löses
livskonturerna upp
är detta behagfullt
är detta behagligt
att möta ett ansikte vilket
rinner bort
behagfullt
behagligt
behag
behaga
hur skall du veta vem ansiktet är
kanske får du viska
visa dig
i det du är redo
se
mina händer är blottade
visa dig
i din gryning
hör din urkälla ropande
svara dig
varför skiftar dessa så
det finnes de vilka ändrar sina
ansikten
cameleonten skiftar färg allt
efter det cameleonten befinner sig i
är det så
för att ansiktsbytarna att de
skiftar så
av värn i skydd av sig själva
har så många hagelskyar passerat
dem
så kan det vara
duken då
den lagda
denna duk döljer ej
denna duk
låt oss säga
framvisar uransiktet
linjerna
en slags dödsmask
fråga dig vad denna dödsmask är
ja
se höstens skapargärning
vintermarker
gnistra
rena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar