skåda
denna skymning
skåda denna höst
vilken ännu ej är höstkommen
vilken är
ännu
sensommar
skåda nätternas rena klarhet
skåda
skåda dagarnas
mognad
skåda detta ljus
mjukgrå sammetshänder rör vid
smeker träden
mjukgrå sammetshänder
molnlätta
breder ut sig runt träds violetta
stammar
skåda denna luft
vilken skimrar violett
detta violetta med en aning
purpur i sig
skåda nattens stjärnor
huru de gråter
huru de släpper tårar
droppar
frön
se
skåda hur dessa droppar
är skymningsdaggens gryningsdagg
skåda hur dessa droppar med
exakthet vet
vari de landar
hur de kurar sig samman
kryper in i jordmån
ur månmån
se hur de breder ut rotter
rötterna är rännilar
flätas samman
däri möta de varandra
skåda hur dessa droppar är korn
är frön
vilka innehåller allt det du
drömt
det du lever
skåda huru de spirar
huru de växa
så är vinstockarna
i markerna
och hon sade
det var en gång det är en gång
markerna låg nakna
droppar föll in i dessa marker
i jorden den fuktmogna
dropparna landade i de händer dit
dessa hörde
grodde
spirade
folken såg den gamle med det
långa vita skägget
eller bar mannen moln
vem var mannen
vem är mannen
han beskär han lyfter
han stödjer
han vandrar med staven i hand
hör
rankor växa
dofterna sänder hans ögon vida
det har funnits stunder
vari jag önskat
tingen skall försvinna
tingen
gåvor jag givits
jag talar icke om skriftandet
ej det
den jag är
jag talar om ting
saker
föremål utanför mig
jag har önskat dem vandra vidare
ty de har smärtat mig
de obesvarade avskeden ligger
inbäddade i dem
magnolia
kärleksträd
så många gånger har jag önskat se
dig vissnad
vandra bort
det har gjort ont att se dig
se händerna vilka planterade dig
i din stam
i bladen
jag vet att jag ej skall önska
vissnad
du vissnade ej
du stannade
gåvor
har stannat
ej lyssnat till min önskan
de
samt magnolian minner mig
om de händer vilka gav
i kärlek
jag suckar
så varför
sitter jag här
allena
det gör ont
jag skulle vilja veta
magnolian viskar
se mina nakna fingrar
se stammen
se rötterna
se
den jag är
den du är
se
vi ser ej alltid det vilket är
bortanför den nuvarande nästippen
skeenden är vidare än nästippar
kanske näsryggen är backen
kälkbacken varefter
skeenden åker kana ned
lasset av samlat tippar
korna
fröna
spirar i jordmånshänder
en lätt susning far genom mig
en man tippar en kärra med
mulljord
svart är denna mylla
jorddoftande skönhet
han smeker myllan tunt en rot
så är det
och roten är ett träd
trädet är en krona
trädet är tyst
i denna stund tyst
ty du skall höra bladens
mottagande av
stiftets raspande
bläckskönhet
sepia
indigo
vitt
är milt runt ögonen
är en skimrande hand
höstkokongs sonat vilken
lindas runt
detta ljus är icke starkt
ändå så starkt i sin mildhet
värnarhand
detta violetta
är icke vårens violljus
violernas drömordsdroppar
vilka är spirande runt stenars
bårder
rötter
fötter
skåda detta violetts
mjukgrå sammetshänder
molnlätta
breder ut sig
runt träds violetta stammar
ja
luften är violett
purpur
det vandrar en kvinna
vid stranden
strandkvinnan
hon bär sandfärgade kjolar
eller är de av hjort
gjort skinn
strandkvinnan sjunker ned
är ett med sanden
oftast sitter hon med blicken in
i havet
och vassen susar mjukt
ekan
ekon
vaggar vind
havet sköljer sanden
hennes händer äro utslagna skålar
bladen är regnbågstoner
varsamt lägger hon
regnbågslotusar i havet
segla
lågor
segla
hon följer färden
ler vid ögonmötet med stenen
långt därute
stenen runt vilken vattnet lindar
sig
hon ler ty så länge såg hon detta
vara
en sjöorm
en sjödrake
så syntes en tärna landa
kanske är det en val
kanske är det en flodhäst
en noshörning
och hon sade
det var en gång det är en gång
kvinnan
lyssnar till havet
friden är kommen
infinner sig här
mannen ser henne
mannen står på höjden av backen
blickar in i havet
så gärna vill han
nå
hon är nu mer än någonsin
inlindad i sin kokong
sin sina sinande
hur skall han givas tråden
till nystanet
säg mig trädgårdsmoder
hur kan dessa rankor växa så
lindandes
vindlandes
slingrandes
ur rotstockens barkliknande
fibrer
barken är livets trådar
livets trådar höljer stammens
mening
den kan du ej veta i denna stund
kanske näri havet vänder sina
blad
hur kan dessa rankor
med händer
stora gröna blad
flikiga en aning sträva
vindburna händer grävarhänder
näthänder
är o sträva
ty dessa händer strävar lyssnande
in i liv
dessa rankor bär vita oansenliga
blommor
vilka blir
vilka stiger in i klasar
fingerbladsbärare bär ofta klasar
rönn
rönnens bär
klasar
vindruvsklasar
med blå små vindruvor
med en anings rött inom
hur kan dessa
hur kan de
utan knackning
växa in i väggen
du ler trädgårdsmoder
säg vad innehåller ditt leende
och hon sade
det var en gång det är en gång
du frågar
och bilder
lindar virvlar
slingrar
mer rinner i dina tankelabyrinter
se floden vilken mynnar in i
blanka sjön
i den blanka sjön
vet du att i djupen finnes de
ytan krusas
du minns
de viskar
ser du ormarna slingra sig
rulla sig samman
ser du degen jäsa
knåda
knåda
ringla
kringla
rulla
rulla bulle
elden stiger
grädda
grädda
kanelbullar med vanilj
dofter stiger
ser du den blanka sjön
eller är du bländad
blank är sjön
med trädgrensbryggor
vilka bjuder barnen
trampolinmöten
vilka bjuder barnen övande
se
först hoppar barnen i
hoppar
i
vattnet plaskar
droppar stiger
lindar kokongbärarmar runt
droppar stiger faller
gror
spirar
barnen hoppar i vattnet glittrar
plaskar upp runt barnen
vattnet liknar en liljekalk
eller en änglatrumpet
kanske bjuder denna trumpet
glittertoner
först hooppar barnen
där efter allt medan barnen växer
dyker barnen i
visst är denna bilden visdom
först hoppar barnen ysterleende
ysterlekandes i
med fötterna före
jordning i hav
så dyker barnen med huvudet före
tankeåldern är kommen
och detta är tankejordning i hav
nu for vi iväg ler
trädgårdsmodern
vindruvsrankor
kanske växer så
utan knackning
ty de öppnar väggen
näri de skönjer
detta behov
och visst kan barnen vid floden
vara klasar
och visst lindar de slingrar de
vattnet runt barnen liknar en
liljekalk
vrem lyfter snäckan
trumpeten till munnen
varur strömmar tonerna
och hon sade
det var en gång
det är en gång
vilken leder till floden
vilken mynnar i den blanka sjön
så
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar