sengångaren glider runt grenar
knappt synlig i bladverkets
symfonier
svagt höres rörelsen av
sengångarens mjuka lugn
i trädklyka är fladdermus landad
sover
slumrar i dagens skarpa ljus med
vingar runt kroppen
lystrar i sömnblad till ekosången
är en kokong
i gryningens nästkommande
lindar
spindelmor upp tråden
ur kokongen flyger icke en
fladdermus
flyger en fjäril med lätta segel
landar i oceanens vida
med spända
fyllda sagosegel
sengångaren glider
mjukt
hösten är ännu ej kommen
sensommaren målar med mjuka
silverfjädrar
skimrande moln genom solhänders
skimrandeblå
kanske förgätmigejen
gav denna himmel färg
sengångaren glider mjukt
så gör sensommardansens skönhet
i
väl
medvetenhet
opportun
detta ord stiger fram
det tilltalar mig
opportun
petunia
opp
or
tun
ordet skänker många bilder
passande inpassande
i rätta ögonblicket
vänder ögat in i opportunist samt
finner negativa aspekter
bland annat står det; vända
kappan efter vinden
det kan väl vara bra då stormar
viner, hagel regn – väder
svansviftare står det
det är väl en glädjefröjd se
hundar vifta på svansen
med ens ser jag pendeln
vaggan
ser opportunitet
möjligheter
märkligt är detta hur en
opportunist får alla dessa klanger av bland annat mygel
i den stund opportun samt
opportunitet ej innehar dessa klanger
beskådar
petunior
dessa doftar kanske ej gott är en
aning sträva lite klibbiga
så byter de skepnad samt är
änglatrumpeter
det är ett spännande ord
kan du se dimman sväva
säg
är detta dimma av daggdroppars
kristalltonsrena möten
av sömnens andedräkt
är detta månmoders slöjor
skymningen målar marker med
skuggor
är detta månmoders slöjor
vilkas skira sidenväv släpper
igenom drömmarnas färder
är detta dimma
så mycket tages för givet
utan att vara för givet
du ser ej en eld
du andas in
elddoften är icke inom synen
hyddorna i skogen är gömda inom
trädens hägn
bakom stadsmuren
hyddor höljer stadens hårda
stigar
sarga icke edra själars
ögondjup
så
viskar hyddornas flätade grenar
så viskar lerans runda kupoler
hyddorna i skogen är gömda inom
trädens hägn
bakom stadsmuren
hyddornas väg är detta
ty de tynade stilla i
betongdoftens hårdhetsgrad
är detta du ser
dimma
eller röken ur skorstenar
ur skorstenen
vem lyfter cylinderhatten
vem släpper ut röken
vem
för samman dess höjd
vem håller cylinderhatten i hand
veckad
dragspelet
handklaveret
ljuder i nattens vagga
knappar äro snidade i rönnträds
mahognyvingar
vem sätter hatten på huvudet
är detta du ser dimma
eller röken ur skorstenen
hon har tänt i spisen
till att värma vatten
i grytan av järn
till maken vilken i sinom vaknar
till skördens tima
varligt väcker hon glöden i svartnade
kolögon
blåser
blåser morgonluft
lägger stickor till
hyvelspånslockar
han täljde i nattens grynings
ädelstensstämmor
ädelstensord
lågor vaknar
sträckandes
sömnigt
stiger in i vakensteg
grytan är redo
vattnet är redo
medan hon inväntar vattenögons
stigande
tassar hon till stallets lugna ro
gråluva följer
hon spänner strängar med nycklar
lystrar till stillhetens ro
tar in
tar emot
klöver
timotej
hö
bäddar in tystnaden
i spiltan idisslar
rödblomma
mumsar dragaren med kragstövlar
mumsar morgonblomsblad
manen manar stigarnas synliggöranden
hon ler
gråluva ler
hon vänder åter in i stugan
röken är skingrad
vattenögon ler
hon väcker nu maken
med fjärilslätta ögonkyssar
han lyfter locken av brunn
bordet är dukat med finporslin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar