det sitter en man en kvinna
ett väsen vid stranden av liv
trillar
pärlor
till
gåva
varje pärla är en bön
barnet dansar
lär sig gå
trillar
trillar omkull
barnet
en pärla i skönhet
trilla
ramla
rulla
pärlande leende
rosiga barnkinder
gråter du mitt barn
väsendet tröstar dig
i ditt hjärta
anubis vakar vid floden av det du
upplever svart är lika med död
jag säger indigoblåsvart
petroleum
anubis viskar
i minnets tronsalar vari det
sådda gror
däri vandrar vi
hand i hand
flätar fingrar till en
vaggandebädd
räds icke denna flod
räds icke denna våg
dessa vågskålar
låt oss se
ditt hjärtas rytm
låt oss skapa balan
det finns blommor
se växterna
de vilka växa där
blommorna vilka har ett bär i
mitten
endast fåglarna kan äta detta
belladonnabär utan att falla till marken
blomman
bären är kyssta av
eld
det finns träd
bark
rötter
det finns djurbett
vilka sipprar gift
låt oss icke fastna i växterna
i träden rötterna djuren
stenarna
alla skänker gåvor i det du tar
emot gåvorna i insikt
i det du kan avväga
samt dosera
däri omvandlas giftet till
helande
det förtärande läks
det finns skeenden vilka kan vara
gift för dig
glädje kan leda in i hysteri
ilska kan förbränna
sinnesrörelser kan
kan bli till gift
i avvägd dos
är de läkande
helandeskeenden
rensar så att sägandes
säg
andes
luften
kranium
grotta
grotta kranium
i detta kranium finnes tvenne
hålor
det är sant fler
tvenne är dessa ögonhålor
sticka ut de yttre seende ögonen
leder till inre skarpseende
det är en ruggig bild
fåglar ruggar fjädrar
av mening
i mening
jag säger icke stick ut ögonen
jag säger denna bild finnes i
sägner sagor legender
jag flöt in till land
en bräda bar mig
kvistögat var tomt
ett kikarsikte inom vilket jag
kunde sikta rörelserna i havet
här och var kunde jag skönja
vrakdelar guppa
kanske var det änder
sjögåglar
vrakdelar guppade
rester av en båt ett skepp med
vilket jag seglat
det var det faktum jag isandes
klart insåg
jag var en av vrakdelarns
vrakdelarna guppade
guppade
delar av
insikten slog mig först hårt
ett rungande slag varvid en våg
nåddereste sig upp till himlen
lindade sig runt mig
ja insikten slog mig först hårt
ty ävenom det flytande hade
siktet inställt till land
så syntes ej land inom sikte
motsägelsefyllt måste jag inse
oceanen var vid mycket vid
hur skulle denna enda bräda kunna
bära mig
lika gistna var vi bägge
vrakdelarna guppade lugnt vidare
en del sjönk för att åter stiga
upp
likande flöten vilka guppade
ja
kanske änder doppingar
solen gassade
droppar smakade salt
natten en viloklang
insikten följde mig att jag inte
fick släppa taget om denna bräda
bilder av havens alla monster med
käftar vilka hungrade
jag log helt still
det sägs så mycket och haven är
hav
hav tillit viskade havets stämma
dagen kom med stormar
hav tillit
se vågor trilla pärlor
tillit ilade en tankepil och
stack min tillitsballong
såpbubblan brast i tusende
regnbågsgnistor
fingrarna skavde gropar i brädan
var det brädan eller jag vilken
kved
i en av de stjärnklara speglades
mitt ansikte i ett öga av kristall
fara å föärde syntes ej
jag log stilla
släppte brädan fri och sjönk
ja
jag sjönk och det var vackert se
bubblor stiga
vackert uppleva tystnaden linda
in mig i bomullsmoln
sidenmoln
så vackra böljade slöjor
inombords
så många bilder vandrade
sagolandskap
ja
en del pisksnärtar
jag sjönk vidare
i sjunkandet landade jag i en
grotta
kraniet har tvenne
händer bar mig ditin
in i grottan
så vackra valv
färgskimrande
utmattad var jag
benen bar ej
kanske somnade jag
för att vakna
vandrade i en sjöäng
skrudad i vattenklädnad
ängen så vacker
med böljande
ja korallrevsskönhet
lugnet var det frapperande
lugnet
stillheten fyllde mig
landade på denna strand vilken
havet
sedan lade mig i
brädan den höll jag i hand
som om brädan vore en älskande
hand
hur länge jag låg där
där var det
husgrundens vittrade stenskovlar
framträdde
skavde
gnisslade mot varandra
varför återbygga det rasade
vem var rasande och är det där
förstört
brädan blinkade
och nu såg jag att kvistögat
fyllde tomrummet
havet rullade mjukt
öppnade mjukstämma
lyft blicken högre
varför bygga på samma stätta
havet lyfte mina ögon
inför mig
växte detta träd
ur
kvistögat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar