o du vandrare
med eklöven gröna i ditt hår
stigen ur eklunden
med nypon röda
cinnober
instuckna
inkrupna bland ekbladen
slånbär blå
håret ditt skymtar
vita änglamoln
slöjor
strimmor
o du vandrare
med eklöven gröna i ditt hår
med ögon gröna
av skogsvindar
ser genom
allt
vilket döljer
du talar icke ut ord
orden strömmar
tysta
in i
hörande
o du vandrare med
eklöven gröna i ditt hår
eklundens tolv
stå i cirkel
vakar
med stigen den vandrade
nedför
i deras ögon uppför
berget med rosor instuckna
i sprickor
i revor
svärden gjort
i vredesmod
och hon strödde jord i dessa
revor
planterade taggarna däri
vattnade dessa
med sina tårar
därur
växa de
rosorna
o du vandrare med
eklöven gröna i ditt hår
dina fötter tryckte du ömt
en gång till hennes nära
dina fötter
bredde ut sig
du vackra ek
i ringen av de tolv
vindarna kom
talte om
en av de spruckna
stenarna där
högt uppe på bergets kulle
på bergets platå
där skogsstjärnor växa i ring
vita äro bladen
nu slutna runt
stenen den spruckna
det svävar en örn
helt vit
vakandes med stenen
stödjande stenen
örnen
ser
det
står en varg
helt vit
vakandes med stenen
vargen
ser
de ser hennes ansikte
det ansikte hon döljer för
världen
de hörde stenen spricka
skyndade till
vakan
ty
livstråden
är tunn
o du vandrare
med eklöven gröna i ditt hår
du hörde
du drog varsamt upp dina fötter
ur jordfamn
du bar inom dig
stjärnor
jordar
planeter
himlar
vindar
regn
sol
snö
allt det livet är
detta bär du med dig
det talar i din tystnad
i dina vackra slutna läppars
ellipsblad
tystnaden
är nerven
ryggmärgen
vilken för
samman
allt
det du sett
det du hört
komma
de släppte manteln fri
den vilken sågs vara din bark
din stam
manteln
hålles samman av solspänne
med trenne
solstenar
en gång vakade du med soltemplets
trappor
ännu vakar du med soltemplets
trappor
i ditt hjärta brinner solens röda
röst
dina steg leder
nu uppför berget
dina ögon andas rosendoft
du andas
sten vackra sten
hav stillhet
och din mantel
är en smekning
i varje ditt nakna steg
du når platsen däri skogsstjärnor
växa
varöver örnen vit svävar
varrunt vargen vit vakar
sprucken är stenen de stödjer
oh vandrare
med eklöven gröna i ditt hår
du stiger närmre
huden din
upplever henne skygga
ur bröstet ditt
lyfter du
medicinknytet
du rör vid stenens spruckna
sätter dig helt stilla nära
manar livet in
nynnar
sejdar
det du hört
det du sett
kom tillbaka
och du ser stenens spruckna dras
samman
hel möter hon dig
i stunden av
månsilverskärans fullbordan
hel
möter hon dig
oh vandrare
med eklöven gröna i ditt hår
säg mig
är jag ett frö fallet
ur stjärnjord
är jag en kärna
ur frukten stigen
är jag huset
lanternahuset
vilket skimrar
i skogens nattvaka
är jag
är jag vad
en droppe regn vilken sjunker in
i jordhav
spira
spira
lanternaljus
kärnhus
är jag axet
axet vilken kvarnstenen mal
axet vilket pudrar mjölnarens
händer vita
pudrar golvplanken vita
sipprar in i trossbotten
till vitande
är jag de skira seglen
seglande molnen
är jag
är jag vad
mjölet vilket vattnas med
källvatten
inväntar stigen
stigandet
in i bröd
är jag
är jag vad
doften vilken sprides in i
kammaren
däri brödet serveras
är jag
är jag vad
ett frö vilket faller ur
stjärnjord
det var min vilja
stiger upp ur havet
detta hav är jord
ur måntima
är i trädgårdsmästarens värnad
mästaren
följer
följer
vägen
träd dina nektarpärlor
på spindeltråden här
glittra
glittra in i
tröttade stigar
mästaren ler
kupar händer om jord
ser ett frö spira
i händer av växthus
lanternaljus lyser i mellan
trädens
stammar
i mellan är ett fönster
är fönster
stammarna är fästen
i mellan finnes ej
och mellan är
möt evig lärande leende andes
närhet
det du ser är mörker är glas av
indigodjup
stammarna är fästen
se honom väcka elden
allt under granarnas mantlar
se tjärnen
lyfta ögats slutna
o du vandrare
med eklöven gröna i ditt hår
stigen ur eklunden
med nypon röda
cinnober
instuckna
inkrupna bland ekbladen
slånbär blå
håret ditt skymtar
vita änglamoln
slöjor
strimmor
o du vandrare
med eklöven gröna i ditt hår
med ögon gröna
av skogsvindar
ser genom
allt
vilket döljer
du talar icke ut ord
orden strömmar
tysta
in i
hörande
o du vandrare med
eklöven gröna i ditt hår
så säger hon
alltmedan han vaggar henne
i famnen den solfyllda
oh vandrare
med eklöven gröna
i ditt hår
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar