det finnes tillstånd av
uppgivenhet
vilka ej kan givas ord till
tillstånd
däri stegen
armarna händerna
är utslagna spann
i dessa tillstånd
hur skall det utslagna
kunna lyfta sig åter in i
spannskönhet
det finns tillstånd av
uppgivenhet
det ligger ett träd
fallet
ett nätverk av obundna trådar
barken
livsbarken är släppt
lyft ur marktyngd
börden är av ädel släkt
familjen är oceanens
barken är flygande
falkar
ur torngluggar
släppta
burarnas lås
spräcktes
av blixtar
vilka ven genom de svarta hålen
nycklar
är falkars ögon
nycklarna klirrar mjukt in i
klippstäders händer
strängar tager han
ur sitt bröst
tvinnar dem mjukt samman
flodsnäckan lägger sig
mjukt in i knäfamn
given ur trädens
cirklar
given ur pärlemormolnens färder
allt är givet
allt är invävt i
harpans
bågvalv
nu spänner han
strängar i
oändligtonande
skönhet
ur grund
ur mening
till grund
till mening
från ovan såsom nedan
från nedan såsom ovan
han rör vid strängarna
var är denna man
var befinner sig denna man
han sitter i en av
klippornas
händer
havet sköljer över honom
han sitter i månbelysta
klippstäders skönhet
däri gräsängder ännu lever i
silverglans renhet
han är ett silverblad
harpan är ett silverblad
strängarna är
mitten av allt
ja kanske är dessa de sista
resterna av
genast rusar månvinden
höjer havet stämman
det finnes ej ett sista ej ett
första
det finnes ej ett första ej ett
sista
det finnes spinnarramar
vävarramar
se
väverskorna
väverskor sitta vid stranden
där invid rötterna
de vattnar med sina tårar
och tårarna är ur själens alla
färger
fuktar marken till rötternas
vördnad
breder ut rotkjolar in i
länderna stränderna
och allt är allt och allt är
inget
hon sitter i jordarnas bröst
insvept i bladhöljesmantel
läser in
tårarnas tecken
siar
sållar
putsar
giver tillträde
tårarna stiger up
stammen skimrar
vårgryning
ur inrekällas höstgryning
senkommen är fjärilsdansens
skönhet
och humlorna i skogen besöker
ljungen i nordanfärder
andas in honungsdofter
strös in i vindar fyra
grenar armar fingrar väcks
pärlor kan skönjas
ur källans tårar
ur källans skrifter
ur källans vilja
bladpärlor
inväntar
en strängmakares svarsvilja
nu sitter han i en av klippornas
händer
rör vid strängarna
från det vilket kallas in
för nedan
för jordfäste
för yta
för jordmån
av månmån
i silver
lyfter tonerna
släpper tonerna
upprepande i skönhet
vidrör han
det
dessa toner är
och havet är glittrande skönhet
harpan ljuder vida
i havsdjup
svarar de vandrarvisa
han vandrar
i havsängder
in i klippans källa
en gång vilken ännu är
simmade strömmade
här en val
valen gav en tand
en valtand
ur havet stiger en klippa
en klippocean
en lagun
ett berg
ett cirkelberg
denna klippa är elfenbensvit
havet sköljer
denna klippa är djupskimrande
indigoblå
grön
röd
mannen sitter i en klipphand
rör vid harpans strängar
vandrar genom skirslöjan
in i berget
berget hälsar mannen
alltmedan harpan leder
väktarögon
ser hans ögonbön
häri är du kommen
härin vandrar du
tag denna ton i din hand
mannen bugar
djupt in i hjärtroten
vandrar djupare in i berget
stigen leder uppåt
uppåt
alltmedan harpan leder
till åter en port
åter en
skirslöja
lyft mig
väktarögon ser djupt in i
mannens pannlob
häri är du kommen
härin vandrar du
tag denna ton i din hand
mannen bugar
djupt in i hjärtroten
vandrar djupare in i berget
stigen leder ur höger kammare
in i vänster kammare
väktarögon ser djupt in i
mannens strupe
häri är orden
härin är orden
komna
tala
det ligger ett träd
fallet
ett nätverk av obundna trådar
barken
livsbarken är släppt
lyft ur marktyngd
börden är av ädel släkt
familjen är oceanens
barken är flygande
falkar
ur torngluggar
släppta
häri är orden
härin är orden
komna
tala
det finnes tillstånd av
uppgivenhet
vilka ej kan givas ord till
tillstånd
däri stegen
armarna händerna
är utslagna spann
i dessa tillstånd
hur skall det utslagna
kunna lyfta sig åter in i
spannskönhet
det finns tillstånd av
uppgivenhet
vilka är att var i en trål
i en ryssja
i ett nät vilket sluts allt
tätare
och kanske är detta nät
denna ryssja
detta tillstånd
ett getingbo
däri varje cell viskar behov till
sållan
ut ur fållan
kanske är denna ryssja
detta nät en kokong
eller en tunnel
vari stenblock är lagda för in
samt utgång
för ut samt ingång
kanske detta tillstånd av
utslagenhet
är allt detta
däri finnes ett tillstånd av
uthärda
ty i detta tillstånd
viskar en svag vind
ständigt
vänta
se
se
vänta
hav tillit
du ser icke längre meningen
grunden
den finnes ej bakom nästa krök
ty krökar finnes ej
ändå
finnes vägen höljd i din
ögondimma
det finnes tillstånd av upp giv
enhet
ja däri andas det denna
uppgivenhet är
upp
given
enhet
vägen leder in i helhet
häri är orden
härin är orden
komna
tala
vem har tagit solseglen i sin
hand
vem har slutit solseglens ögon
vem har tagit solseglen i sin
hand
till egenkammare
vem tror att väggar kan stänga
instänga solseglen
vem tror att solseglen kan hållas
inne
se huru solseglen i förstone
når förstubron
bromakarens hammare ljuder milt
utan spikar
tillreder bron
vilken leder dig
över den stridande floden
med ditt sinne upprört
se denna bro
viska din fråga viska ditt svar
så är denna bro
svars
fråge
siarbro
och bron inväntar lugnet
breder ut sina trädämnen
träd över min bro
förstubro
du stiger dessa trappsteg
räknar dem ej alla
varför skall du räkna
jag är en bro
du kliver över tröskeln
väktarögon ser djupt in i dina
fotblad
hitin är du kommen
hitin är du kommen
vandra
se huru solseglen i förstone
i förstone förs tonen
sipprar genom tegelstenars
murarramar
huru solseglen i andre tonen
skimrar genom murbrukets spade
huru de i tredje tonen strålar
genom de öppnade stenarnas teel
i den fjärde
i den femte i den sjätte
torkar dessa vingar
i solen utbredda i gräsvidder
för att i den sjunde
lyfta in i åttondelens nionde
hösten
höstanom
höstvinden
fattar mjukt solseglen i hand
ej till sin egenkammare
ty hösten vet vägens in
vet det
de vilka bygger murar stundom ej
vet
murmakare vet
i det fjärde trädets femte ren
sitter en vind och ler
molnen seglar stilla i solhänders
skimrande blå
vinden inandas molnen
molnen är en molnkatt
vinden är en molnkatt
är en molngångare
vandrar i himmelsgräsets vida
doppar tårna i ljusfloden
varvid eldträdet vakar
detta träd med ständigeld
ed en sida slocknad
med en sida
hur kan ett träd ha en sida
trädet är ej en planka
ej sågad ej hyvlad
ej putsad
trädet är ett träd
träd in i dessa klippsalar
trädet hr en sida beroende av
vilket blad du vänder
vilket blad du bläddrat fram
är bladen bundna
är bladen numrerade
bundna kanske med silkestrådsljus
numrerade
ja å ena sidan i vänster hörn
å andra sidan i höger hörn
så vad är dessa höger samt
vänster
vänster samt höger
ser du bladet
dessa är båda
denna bok är ej numrerad
och trädet är cirklar
i doppingens rörelse
slår stigar ut
skymningen målar med breda
pensalr
skuggor på marken
stjärnor tändas i månalle
vilken leder till måntemplet
vid de orden
viker klippan ut vingar
mannen flyger
till grunden
det ligger ett träd
fallet
ett nätverk av obundna trådar
han lyfter trädet varsamt i sina
händer
och bladet glittrar i
silverregnens floder
pärlor
viker ut blad
viker ut blommor vitas blad
bjuder mannen
doften
av
är
han ser klippans uppkomst
ur utsjö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar