vem är
det
vilken jonglerar med bollar sju
färgerna tonerna i kretsen
blir vita
av följden
till följden
av
utombordsmotorn har jag
nedmonterat
ror i själens hav
med silveråror
bergsfolken
han med pepparkornsögon isklara
täljde år
orna
mästare
i trädlunden
var
är jag
kvinnan
vilken ropar
svarar
i natten
tände jag’ljuset för mig
blåste ut
lågan
samt önskade
mig tusenfärder
blå fjäril
bar
rökslingor vida
mästare i trädlunden
var är jag
kvinnan
vilken ropar
svarar
skuggsjöar
sveper in
det är de
sargade
bröstens
tårar
kanjalpennor
skriver ögon
svärtade in
i
petroleumblågröna
fält
indigodjup skriar
i dånande virvlars
handgrepp
mästare i trädlunden
skuggsjöars
böner
stiger
faller
ned
regnfjädrar tunga
bäras av
sjunkna axlar
i glipor
kan skönjas stelnat hopp
bakom ryggmöten
med hårt sammanpressade ögonvyer
ljussplittrade
tyst
stiga de
böner om helande
till
helande
komme
mynten i önskebrunnen
äro ärgade
rostade
upplösta
finnes ej mer
tatuerade
innanför huden
finnes alla vägar
var för
lät jag
slagen hagla
över
mig
summan av en diagonals plural
finns detta
summan av en diagonals plural
är pluraliteten singularis
är diagonalen en horisontal
horisonten
ett strå
ett strå av vass
av havsäng
av gräsäng
ett strå
en fjäder
en strimma vilken sakta
helt
utan brådska
böjer sig samman
detta för att du skall hinna med
att se det vilket sker för ditt hinnande
vi har ej kommit bort från
diagonalens plural
visst finns detta
samt finns inte
vi upprepar
repar ärtor
upprepar
det är en konst trä tråden genom
ögat
det viskar
skärpa av dig
allt utanför dig
det du sömmar är drömmoln
slumrande töcknade
drönarstigar kan dessa bli
allt inom dig
är skärpa
är
egentligen nålens öga
det vill säga då du lever i din
helhet
bejakar ditt hjärta
kan urskilja lagren lagda
samt den rena urkärnan
det leende ansiktet bär icke en
påklistrad mask
visst finns detta
samt finnes icke
vi kan av detta göra en
konsekvensteori
teorier är ju mycket populära
vi kan svänga oss med
vetenskapliga termer
hit och dit
mest
dit
frågan är
vem var där då allt så att
sägandes började
och vem minns
minns du hur du svävade i din
moders grotta
i vatten helt visst
kan du se fiskar stiga upp ur
havet
vandra stigar på fenor
de är riktiga fenor på att
strömma
kan fenor vara fötter
ser du sjöfolken
sjöjungfrur blänka i havsvind
finns de
finnes de ej
var du
där
teorier kan göras
men har dessa egentlig bärkraft
och är de komna för att ingiva en
falsk trygghet
detta för att komma bort från att
allt är
ett
vi kan göra en konsekvensteori
bar inte benämna den konsekvens
kanske
konsekvensen är inte speciellt
populär
det vi lugnt kan konstatera
är att då flertalet diagonaler
är lagda
är det av mening sträcka dessa
detta för att de ej skall trassla
in sig
ser du trasselnystan vina runt
likt bollar i den nakna stäppens
ökenhetta
nej det är ej scarabeer vilka
rullar bollar
detta är trasselnystan och det är
vindkatter vilka leker med dem
vem vet kanske tränar de
övar de balansförelse
du stiger upp ur en ställning
rätar ut dig
sträcker ut dig
detta för att du ej skall
tilltrasslas
diagonaler vilka är i pluralitet
är randade
är en randad bild
den randande morgonen
den gryende dagen
handen
barnhanden vandrar lätt över det
vita arket
fantasin dansar i barnets ögonsalar
vem är ceremonimästaren
vilken står vid inträdet
ingången
det översta trappsteget eller det
första
med en stav i hand
med rak rygg
ropar namnet
och fadern lyfte barnet in i
månmoders silverringar
viskar barnets namn in i barnet
och havet ljuder i snäckan
med rak rygg
ropar namnet på den kommande
blickar vändas dit
den kommande skrider
strömmar med frasande siden
ett sidenvattenfall
nedför marmortrappan
kristallprismor
takkronor vajar
vaggar rörelsen
är detta droppen
lövet
vilket darrar i vindallen
och alen står vid bäcken med
fyllda hängen
hälsar aspen
med de skälvande bladen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar