hör du stämmorna vilka viskar, vilka bär stegen du ikläder dig
eller är det du vilken bär stämbäraren, viskningarna.
låt oss ej omkullkasta alla begrepp om plan. lagren lagda utifrån det
vilket kallas jordaxel
axiller är ett vackert namn.
kanske är det en gjord axel eller axel av gjord, gjorda steg vilka viskar
varför här i skriften det varsamma försiktiga nalkandet. ja, det kan ju
verka, detta kan ju verka hel snurrigt. kanske till och med röster kan öppnas
vilka säger eller viskar bak ryggen att nu har det slagit runt
till viss del kan det ju göra vandraren rädd och det är väl inte direkt
vilja i detta samtal detta skrivande.
hör du stämmorna vilka viskar; trampa ej på mig. du ser dig om ty du hörde
ser dig om i ögonvy åter höres; trampa ej på mig
nu rekognoserar du , blickar och där ser du, där vid tåspetsen är den
späda blomman. du hör och viker undan
steget. blomman tackar och du hör åter, trampa ej på mig. nu böjer du dig, böjer
blicken på en gång och blomman är där igen. så upprepar ni detta, så upprepar
ni gången slutligen stannar du och blomman ler. sägandes; så skall jag inte
trampa på dig. vad kan du säga du drar samman ögon ungefär som att detta kan du
inte ta till dig. en blomma kan väl inte. jo, jag kan ler blomman det är dock
ej min vilja.
du har stannat av en anledning och det är att du ser allt detta grus ja
lera ja gräs din så kallade omgivning. gångfoten hänger liksom kvar i luften
för plötsligt vet du inte eller vågar du inte planera steget. kan jag tala så
kan väl allt tala så har väl allt en själ. det cirkulerar reflexioner i dina
tankebanor; hur skall jag kunna gå överhuvudtaget. ja över huvudet finns ej
mycket taget mest seglande moln sägs det.
så säger jag
så säger vi
du kan vandra i insikten av dina steg
den insikten giver ej smärta
den mer
kittlar oss till vidarestigar
ser du
genom den insikten väver vi
gemensamt
i den insikten är vi tillsammans allt det vilket är i vävandets
inslag varp trådar och så
vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar