smygsömmen är
den smygande gången löser knuten ur trasselhärvor.
och när
havets sång stillades för en stund
i tystnad
talade hon
visst kan jag
mana alla ord
alla
berättelser
hjordarna in
i roman
varför skall
jag så fängsla dem alla i fållor
jag manar er
i ro in i betesmarker
roman,
romaner är ofta tunga i hand. möt mina övärldar vävandes i varandra.
hon sade; jag
ser en kvinna sitta på en klippa, i en klippas hand. hon sömmar av havet, av
detta vatten ett täcke, ett lapptäcke. färgerna skimrar i blåt i turkos i gröna
nyanser med stråk av guldtrådar av silvertrådar av pärlor.
när täcket är
färdigt ser jag sköldpaddsmor glida in i havet. ser jag henne nå stranden. ser
jag hur hon med fötterna labbarna paddlarna skapar blomstergirlander. hon
gräver i sanden lägger sina ägg.
så värmer
solen så svalkar månen.
allt medans
sköldpaddsmor svävar i havet
hon viskar
så är täcket
sömmat
så är
världarnas världar
i ena stunden
flytande i andra stunden fast.
hur skall vi
annars kunna veta världarnas världar
så sömmar jag
så bär jag så öppnas skalen så bär sanden dessas längtan in i hav
ja romaner
kan vara tunga i hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar