Stunder av liv
I liv
Liv; lär intighetens verklighet
När du har kommit dithän att du
verklogen ser inigheten. Det vill säga möter världsvarat, den plats du har
landat dig i med verklig tomhet. I den stunden kan du möta allt samt se att
allt är just intighet. Intighet tomhet kan även sägas vara en slags luft.
Vem vill bli behandlad som luft.
Så kan det ses då du ser luften i den vetenskapliga förklaringen, ett osynligt
ej skönjbart vara.
Luft har många dimensioner
Så har du.
Å andra sidan kan vi se det som
så. Ser du luften i det vetenskapliga perspektivet samt ser alla utsläpp samt
alla negativ andning, ja det är ju också en slags utsläpp. Ser vi det så, så är
det säkert så att du inte vill bli behandlad så.
Ser du luften i det vi ser, då
vill du bli behandlad som luft.
Doft
Arom.
Den världstillvaron du har landat
dig själv i är ju jorden. Du är här för att låt oss säga massera hennes hud.
Och hon Gaia älskar allts fötter. Hon upplever de varje väsen upplever vid
beröring. Upplever det du kanske upplever i duschen, i regnet. Upplever
rörelse. Du ser allt det hon andas ut ur det hon andades in. Allt det vilket
växer samt gror och så är det med dig också. Du tror väl inte att detta är Gaia
förbehållet.
Visst kan det vara svårt att släppa alla
pålagda bilder, ändå är det så att du andas blommor, du andas moln. Lev med den
bilden av vilka vackra buketter du kan andas samt ge vidare, se dessa vackra
blomsterängder, vilka blommor ser du. Och se vilka vackra sagomoln du kan
andas, vad är din vilja att molnen skall medföra.
Du kittlar hennes hud liksom din
hud kittlas. Vi kan säga som så; släpp din hud och se vem du är. Usch kanske du
säger, ryser för med ens ser du senor muskler och allt annat vilket är lager
under den så kallade synliga huden. Men min kära glöm inte att anden längtar
till kroppslighet just för att uppleva, känna livet. Kroppen eftertraktar,
längtar till ande. Och kanske är det därför alla så kallade andliga falanger
ökar i antal.
Vi är dofter du är doft
Doft dofter, arom.
Det är kärlekens högsta. Det är
den fallna huden.
Mästare förtälj mig visdomsorden,
sannhetsorden. Mästare öppna sakta dina händer så att jag kan skåda lågan du
håller. Lågan, ren klar obefläckad.
Mästare tala till mig i dalarna
däri tystnaden växer, i den sällhet vilken är oblatens mening.
Mästare förtälj mig visdomsorden,
sannhetsorden. Här sitter jag helt stilla inväntar din stämma.
Ödmjukhet andas dräkten min
Denna ödmjukhet är ej den
nedslagna blicken
Är ej den bortvända blicken
Denna ödmjukhet är mitt hjärtas
syn
Och mästaren såg in i mitt hjärta
Sade
Helt stilla
Visdomsorden, vis – doms – orden.
Det finns många sammanslutningar,
så kallade mästarsammanslutningar
Ordnar
Det finns många domare vilka
sätter sig till doms över vis.
Vis – doms – orden, jag säger
visa dems ord. Så talar allt runt oss, förtäljer oss var vi kan sätta ned
foten. Förtäljer oss var vi kan vandra utan att sjunka. Och sjunker vi, var så
säker; genast väver dem bärande nät. Du kalla mig mästare, hur kan jag vara en
mästare och är jag en mästare så är du en mästare. Utan dig kan jag ej lära mig
livet, genom dig lär jag mig mästarskapet. Detta mästarskap upphör var gång ett
så kallat nytt möte sker. Så undervisar vi varandra. Det är att lyfta soldimman
ur dagens strövtåg. Bädda in soldimman i nattens stjärntäcken. Vagga strövtågen
in i spirandegryning.
Just där
I midnattens gryning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar